Concept cars var högsta mode i 50-talets Amerika
Denna vagn skapades av Ghia i Italien på uppdrag av Chrysler Corp. Under huven återfinns en 321 HEMI V8 och bilen finns kvar och är till salu! Kanske för att förste köparen var en kung.
Efter att ha mättat den värsta efterfrågan på nya bilar efter Andra världskrigets slut, var bilindustrin i Detroit eniga hur ”slipstenen skulle dras”. Det gällde att skapa efterfrågan på framtida bilar. Aldrig tidigare — och aldrig senare, har det skapats så många experimentbilar, som under 50-talet.
Den enskilt mest uppmärksammade experimentbilen var Chevrolet Corvette som visades 1953. Med en hänförd publik beslutades att den skulle gå i serieproduktion. Att försäljningen sedan gick trögt är en annan historia. I vilket fall var Corvette en ”trendsetter” av stora mått.
En annan ”trendsetter” var naturligtvis 1951 GM LeSabre. En häpnadsväckande experimentvagn som många på senare år helt felaktigt kallar för Buick LeSabre. Orsaken är att bilmärket Buick en del år senare ärvde LeSabre som modellnamn. Concept-bilen från Buick 1951 hette XP-300 och den enda likheten med LeSabre var väl att båda hade panoramavindruta. Men den detaljen återfanns på alla samtida concept-bilar från General Motors. Detta med undantag av trion Firebird, där Firebird I kom 1954. Samtliga Firebird skiljde sig från övriga concept-bilar genom att de skapades med funktion som rättesnöre och var utrustade med turbinmotorer.
Ford Motor Company låg ett par år efter konkurrenterna, men Chrysler Corporation inledde redan 1950 med en rad olika stilstudier med märkesnamnen Plymouth, Dodge, DeSoto och Chrysler. Den stora mångfalden från Chrysler Corp. kan förklaras med att de skapades på två håll.
En del kreationer skapades av Chrysler´s mästerformgivare Virgil Exner. Men parallellt med hans skaparglöd anlitade man Ghia i Italien.
KÖPARNA STRESSADES MED NY DESIGN
Den amerikanska bilindustrin tog ständiga jättekliv i design. Det var naturligtvis en tävling på liv eller död mellan tillverkarna. Det gällde att få största möjliga uppmärksamhet.
Men det var mycket mer än så. Man kan säga att fabrikernas designstudios gick på ”muskelträning”. Idéer och nytänkande forcerades fram. En del blev väl kanske inte så lyckade kreationer, men alla gjorde ständigt nya framsteg av betydelse.
Många av dessa översattes raskt på kommande produktionsmodeller. Det blev en nödvändighet att förnya, eller i vart fall förändra utseendet för varje ny årsmodell. Köparna stressades av den ständigt nya designen. Redan ett eller två år gamla bilar tedde sig hopplöst omoderna i jämförelse med märkets senaste utgåva.
När tiden var inne för ett nytt modellår såldes fabriksnytt lager till starkt reducerade priser. Kort därpå kom nästa årsmodell med ny design. Priserna på begagnade bilar rasade som en gråsten. Många skämdes över att ha fjolårets modell på garageuppfarten.
ADVENTURER II MED ANNAN MÅLGRUPP
DeSoto Adventurer I skapades 1953 av Virgil Exner som ett svar på Chevrolet Corvette. Visst var Adventurer I betydligt större och dessutom 4-sitsig, men var ändock skapad som en sportvagn. Den var dessutom konstruerad för att kunna gå i en begränsad serieproduktion, även om det tyvärr inte blev så.
Adventurer II däremot ritades och byggdes av Ghia i Italien på order från Chrysler Corporation. De ansvariga formgivarna var Luigi Segre och Giovanni Savonuzzi. Målsättningen med denna vagn var att vinna åtrå hos den europeiska befolkningen. Den togs enbart fram för att vandra runt på Europas bilsalonger under 1954.
Med Ghia som designer fick Adventurer II en mer europeisk look. Avsikten var att den skulle framstå som en värdig konkurrent till italienska fullblod, utan att för den skull sudda ut dess amerikanska ursprung.
Adventurer II försågs med en 321 cu.in, HEMI V8-motor på ett DeSoto-chassi med 111” hjulbas. I sann amerikansk anda försågs bilen med automatlåda och eldrivna fönsterhissar. Dessutom gjordes bakrutan i tonad plexi och var elektriskt nedsänkbar!
Trots att man använde samma chassi som den 4-sitsiga Adventurer I, så blev Adventurer II bara 2-sitsig, men med ett längre karosseri. Här kan man alltså verkligen tala om svepande former. Inga begränsningar med andra ord. Mest kännetecknande är den dramatiskt sluttande konturen med kraftig skulptering, samt de gigantiska runda kromprydnader, som avslutade bakskärmarna och som innesluter baklamporna. Även fronten förtjänar att nämnas med dess rutgrill och framåtsträvande design. Givetvis rullar vagnen på ekerfälgar med kromade navkapslar.
Klädseln i de separata och skålade stolarna är utförd i rött och svart läder. Magnifik träratt av sportvagnstyp, samt en prydligt ordnad grupp av instrument. Mycket italiensk form, men ändå kan man förnimma en del släktdrag från samtida DeSoto.
SÅLDES TILL EN KUNG
Många concept-bilar var inte körbara. De var bara avsedda att beskådas. Men Adventurer II var i högsta grad funktionell, vilket skulle trygga bilens ålderdom. Det var inte ovanligt att drömbilar skrotades, eller i vart fall hamnade som dammiga reliker längst bort i ett hörn på utvecklingsavdelningarna.
Adventurer II var i vart fall en fullt fungerande bil, men Chrysler ansåg inte att den var något att spara på för amerikansk marknadsföring. När bilen turnerat runt i Europa såldes den därför 1956. Köpare var kung Mohammed V (född 1909, död 1961) av Marocko, som köpte bilen av Chrysler utan någon mellanhand.
Kungen ägde bilen bara ett år ungefär varefter den såldes till en amerikansk diplomat och kördes sparsamt i Florida. Senare kom bilen att inlemmas i Blackhawk Museum i California. På 80-talet genomgick den en professionell renovering.
När jag personligen besökte Blackhawk Museum 1989 (som vid tillfället var stängt för allmänheten, men öppet för mig och vår redaktionsstab), hade jag den stora ynnesten att stifta ingående bekantskap med denna fantastiska bil. Med fog kan jag påstå att vagnen är vackrare och smäckrare i verkligheten än på alla foton!
Men jag är definitivt inte ensam om denna ”bekantskap”. I flera år har Adventurer II ställts ut på den världsberömda utställningen i Pebble Beach och har även deltagit i rally utefter väg 1, som löper längs med Stilla Havskusten mellan Los Angeles och San Francisco.
Numera är bilen såld till en bilfirma i USA, men under några år var bilen inte till salu. Emellertid kan företaget nu tänka sig att avyttra Adventurer II om priset är det rätta. Den som är seriöst intresserad kan vända sig till www.americanmotors-cars.com. För att komma ifråga som köpare erfordras garantier för att säkra bilens vidare fortlevnad.
Text: Jan-Eric C. Olfwenstam