Bolånekrisen slog hårt i USA och det stod snabbt klart att Amerika var på väg in i en lågkonjunktur. Till stor del orsakad av oansvariga och intelligensbefriade miljörörelser, som drev på för att nå allt högre bränslepriser.
I Sverige såg bilimportörer och en del bilförmedlare fram mot kraftiga prisfall på amerikanska samlarbilar. Man förväntade sig en kraftigt ökad import, trots en något stigande dollarkurs. Man såg inte risken att den amerikanska lågkonjunkturen skulle sprida sig över hela världen.
Man hade inte heller någon som helst insikt i om, och på vilket sätt, det skulle påverka priserna i USA. Istället trodde man sig skönja en ljus morgondag med strålande försäljning. Idag vet vi att när lågkonjunkturen nådde även Sverige, då bromsade försäljningen in kraftigt på samlarbilar, ja sannolikt ännu mer än vad som blev fallet på bruksbilar. Orsaken är naturligtvis att entusiastbilar är lyxartiklar - även om de också är ett nödvändigt livselixir.
HUR PÅVERKADES PRISERNA?
Under hela hösten har det cirkulerat rykten om fynd. Att priserna rasat sanslöst. Andra talar om högre priser än någonsin tidigare. Hur stämmer det ihop? Vi beslöt oss på ort och ställe att skärskåda den amerikanska prisbilden både bland privata säljare och hos bilfirmor.
Låt oss först slå fast att ingen amerikan säljer billigare än vad som är nödvändigt. Om vi delar in säljarna i olika grupper, så börjar vi med den nödställde. Han har i många fall tvingats lämna ifrån sig villan, kanske blivit arbetslös och har svårt att försörja sig. Hans typiska fordon (notera att vi här talar om pluralis) är ofta 5-10 år gamla bruksbilar i varierande skick. Som regel är ingen av bilarna pedantskött, snarare syns det tydligt att dom är i behov av viss vård. Det vanligaste är att störst och minst är till salu. En ganska sliten pickup eller SUV, samt någon japansk riskokare som hustrun använt för kortare hushållsärenden. Den mellanstora bilen behålles. Någon samlarbil äger man inte. Eftersom marknaden är överfull av de här typerna av bruksbilar, så har verkligen priserna fallit markant.
Så har vi renoveraren i taskigt läge. Förutom bruksbilar har han endast en samlarbil och den är ett försummat renoveringsprojekt. Bilen tycks ha stått i garaget i många år och samlat damm. Man har inte haft tid, alternativt inte haft råd att färdigställa bilen. Med bitterhet beslutas att det är bäst att sälja. Begärt pris är nästan alltid alldeles för högt. Sannolikt beror det på att säljaren ser sitt renoveringsobjekt, som det redan vore färdigt. I tanken har han redan renoverat färdigt, men tyvärr inte i verkligheten. Om säljaren sitter i knipa går det att pressa priset, men amerikaner kan vara lättstötta och det gäller att inte komma med en oförskämd budgivning.
Så besöker vi den medelfattige bilentusiasten. Om han har arbete men inkomsterna räcker inte till, så tycks han hellre sälja en bruksbil, men rör inte min samlarbil - då skjuter jag!.
Om vi besöker farmaren som har en gård med hyfsat stora uthus, så kan där finnas samlarbilar helt enkelt därför att man har tyckt att det är bra att ha. Bilarna är oftast i så pass bra skick att de går att starta och köra med. Intresset att samla finns inte. Man har helt enkelt köpt en ny bil ibland och bara ställt undan den gamla. Dessa bilägare säljer sällan på grund av sviktande ekonomi. Tvärtom har dom en bestämd uppfattning om vad just deras bil är värd och är man villig betala det priset så blir det en deal. Om inte, så blir det inte någon affär. Dessutom måste ägaren fatta tycke för köparen. Det är ju ändå en kär gammal familjemedlem som skall avyttras.
Det rika folket. Nja, har man en imponerande samling bilar och dessutom spekulerat på börsen, så kan en panikförsäljning komma till stånd. Men vanligtvis är deras ekonomi mycket god i kombination med en hänförande kärlek till bilarna. Häpnadsväckande överpriser blir allt vanligare.
Sammanfattningsvis kan sägas att lågkonjunkturen har påverkat samlarbilsmarknaden betydligt mindre än väntat. Men den har trots allt splittrat prisbilden, med resultat att vissa bilar har de facto blivit billigare. Men samtidigt så har märkligt nog också redan dyra samlarbilar blivit mycket dyrare.
THE PRICE JUST REDUCED
Hos enstaka bilfirmor i USA, har man alltid under senhösten och vintern kunnat se skyltar där man sänkt priset på vissa bilar. Det kan vara bra bilar som av någon orsak helt enkelt inte hittat rätt köpare. Det kan också vara exemplar som behöver fixas till lite och årstiden är då lämplig för att rensa ut överblivna bilar ur lagret.
Den här senhösten har det varit ovanligt många sådana bilar. Där har vi inte kunnat dra någon annan slutsats, än att bilhandlaren påverkats av den finansiella instabiliteten. Billagret är ju naturligtvis till stor del belånat. Banken har knackat på dörren med begäran att lånet måste reduceras med en viss del. Det måste ske inom en viss stipulerad tid, annars kan banken komma att säga upp hela lånet. Bilfirman handlar i en knipa och tvingas rea ut en del bilar för att snabbare få in pengar.
Vi har alltså konstaterat att samlarbilen fortfarande är en sådan viktig ägodel, att amerikanen inte gärna säljer, eller i vart fall inte säljer till underpris om det kan undvikas. Däremot är det mer business och mindre känslor hos de bilhandlare i USA som arbetar med samlarbilar som sin specialitet.
Fler artiklar i samma ämne följer inom kort
