För att lättast överblicka efterkrigstidens Opel-produktion fram till mitten av 60-talet, gör vi en snabb tillbakablick. Tyska riket stal alla fabriker, som de ansåg man hade användning för i kriget. Det var till och med tveksamt om GM ville ha tillbaka Opel-fabrikerna efter krigsslutet.
General Motors ägde fabrikerna och hade satsat enorma summor före kriget, för att skapa arbetstillfällen och välfärd i Tyskland, men i princip allt förstördes. Sovjetunionen krävde ett stort krigsskadestånd. De båda segrarmakterna USA och Sovjet styckade inte enbart landet, utan även de privata tillgångar som fanns!
I Brandenburg hade Opel tillverkat lastbilar och eftersom den fabriken kom att befinna sig i den sovjetiska zonen, var den naturligtvis bortom all räddning. Men även Rüsselsheim drabbades av ryssarnas girighet. Produktionen av Opel Kadett var den enda produktionslinje som klarat sig någorlunda helskinnad. Därmed krävde Sovjet att den delen av Opel, trots att den faktiskt ägdes av ett amerikanskt affärsdrivande företag, skulle överlämnas till Sovjet som krigsskadestånd, vilket också skedde. Den 14 juni 1946 avgick ett godståg med 59 vagnar från Rüsselsheim i riktning mot Sovjet. Där ingick absolut allt som hade med Kadett-modellen att göra inklusive gjutformar och ritningsmaterial.
Resultatet blev att Opel stod utan någon möjlighet att tillverka en småbil. Istället introducerade ryssarna, med skammens rodnad får man hoppas, det nya bilmärket Moskvitch sommaren 1947. Bilen var identisk med Kadett, men med andra emblem och genomgående sämre kvalitet.
ÄVEN KAPITÄN TVINGADES VÄNTA
I den här situationen hade det varit enklast att börja tillverka just Opel Kapitän, men för att få hjälp av den amerikanska ”Marshall-planen” blev GM tvungna att acceptera ”Occupation Regulations” som tills vidare förbjöd tillverkning av tyska personbilar med en cylindervolym överstigande 1,5 liter! Märkets 6-cylindriga motor hade ju funnits både i Blitz lastbilar och i Kapitän och var en av de få övriga delar som räddats undan kriget.
Men det sönderbombade Tyskland behövde byggas upp och det fanns ett skriande behov av lastbilar för landets återuppbyggnad. Den 15 juli 1946 rullade den första efterkrigstillverkade Opeln av bandet. En Opel Blitz med 6-cylindrig Kapitän-motor på 55 hk. Innan årets slut hade man hunnit tillverka 839 exemplar av lastvagnen.
Parallellt med Blitz började man planera för produktion av Opel Olympia, som gick igång i november 1947. Till största delen identisk med den Olympia som gjorts före kriget.
DAGS FÖR KAPITÄN
Under ett allvarstyngt möte 1948 mellan GM och den amerikanska ockupationsmakten, var det vid några tillfällen mer sannolikt, att GM skulle lämna Opel, än att de skulle behålla företaget!
Den amerikanska staten hade tagit på sitt ansvar, att återuppbygga Tyskland och dess industri och därmed också få undan arbetslösheten. GM hade resurserna, de hade kunskaperna, vilket man var ensamma om!
Till slut krävde GM att ”Occupation Regulations” skulle upphöra med med omedelbar verkan. Enligt uppgift krävde man ett undertecknat avtal av amerikanska staten samma dag! Någon mer betänketid till förhalningar gavs inte. I gengäld lovade GM att ”press the throttle foot to the floor” Ett erbjudande från världens största företag, som svettiga byråkrater hade svårt att motstå.
Avtalet med avregleringen undertecknades i enlighet med GM´s krav samma eftermiddag och redan i oktober 1948 startade produktionen igen av Opel Kapitän.
Första gången modellnamnet Kapitän introducerades var i november 1938 och tillverkades till oktober 1940. När produktionen återupptogs åtta år senare, var det i princip samma bilmodell. Det hade varit omöjligt att på så kort tid komma fram med något nytt. Den enda påfallande ändringen var annorlunda utformade framskärmar med normala, runda strålkastare istället för de aerodynamiskt utformade lamporna från åren före kriget. Dessutom tillverkade man enbart 4dr-modellen. Under den spetsiga motorhuven återfanns märkets tillförlitliga raka 6-cylindriga toppventilsmotor på 2,473 liter, utvecklande 55 hk vid 3500 v/min. Trots att detta var en relativt dyr vagn som designmässigt var åtta år gammal redan vid introduktionen, så ropade köparna efter den och bara ett drygt år senare, från oktober 1948 fram till februari 1951 tillverkades 30.431 Kapitän!
Man kan fråga sig hur Opel Werke hann med en uppgradering i en så förbluffande snabb takt. Men man hade ju en aning kaxigt deklarerat att ”trampa gaspedalen i botten” och det var också vad som skedde. Ett amerikanskt team från GM togs över till Tyskland och flitens lysrör var ständigt påslagna.
I januari 1950 släpptes en modifierad Olympia, som liksom Kapitän fick en bred grill med horisontella krombjälkar, nya större stänkskärmar både fram och bak och redan i februari 1951 gjordes en ny modifiering med utbyggt bakparti och vagnen försågs med en baklucka, så man kunde nå bagaget utifrån.
Liknande ansiktslyftningar kom i mars 1951 på Kapitän med en synbar modernisering. Här syntes förnyelsen än mer! Den gamla spetsnosen med täta horisontella ribbor ersattes då av en mer rundad spetsnos med tre kraftiga horisontella kromlister. Under dessa pryddes fronten av en krombjälke med inskriptionen OPEL. Även stötfångarna blev kraftigare och därmed mer moderna med ett påfallande amerikanskt stuk. Takformen detaljändrades och bakskärmarna blev strömlinjeformade, betydligt mer heltäckande samt dragna bakåt. Samtidigt ersattes det sluttande bakpartiet av ett utbyggt bagageutrymme, inte helt olikt samtida Chevrolet Styleline. Förutom en mer praktisk utformning, skapades även ett mer harmoniskt linjespel. Samtliga fönster blev dessutom större i överkant, vilket gav illusionen av planare tak och en mer lättsam interiör. Influensen från Chevrolet i USA var tydlig och även Opel började lägga ett dystert 40-tal bakom sig. Nu började 50-talet och GM satsade helhjärtat på en ljus och glamourös framtid. Rent tekniskt kände man väl, att det var läge för uppdateringar även där. Men allt kunde inte genomföras samtidigt. Motoreffekten höjdes dock till 58 hk.
OPEL GÖR DET OMÖJLIGA MÖJLIGT
Prioriteringarna i USA och Tyskland var naturligtvis olika. Klokt nog satsade GM på rätt fordon i rätt tid. Det gick inte att komma ifrån att Opel Blitz var en kvarleva från krigsåren och i skriande behov att förnyas radikalt. Så skedde också med en förbluffande välsmakande design och skyhögt bättre komfort med introduktionen av 1952 års helt nya Blitz.
I alla avseenden var det en bedrift som duktiga tyskar med starkt amerikanskt stöd lyckades åstadkomma. För Europa var dock fortfarande en liten, men rymlig familjebil med modern framtoning helt nödvändig. Medan lastbilssidan arbetade frenetiskt med att bredda programmet av nyttofordon inklusive en rad olika brandbekämpningsfordon av mycket hög kvalitet, pågick två projekt samtidigt hos Opel personvagnar.
Från amerikanskt håll låg man på för att få fram en ny Kapitän av modernt snitt. Vi skall ha i åtanke att Europa var en extremt viktig marknad och för GM var det av största vikt, att kunna erbjuda kunderna en vagn i varje storleks- och prisklass.
En modern Kapitän var därför brådskande för att bilköparna som nästa steg skulle kunna gå upp till Chevrolet. Samtidigt utsattes man för stor konkurrens från England. Hos GM var man väl medvetna om en snar ankomst av brittiska Ford Consul och Zephyr. Samma sak med Austin och Morris, för att inte tala om den av många klassade som fula, Standard Vanguard, benämnd ”Pelle Svanslös”, som blev modellens nickname i Sverige. Men även om ingen berömde Standard Vanguard för att vara vacker, så var den definitivt rymlig.
För Opel gällde det att skapa en Kapitän som var en skönhet, som dessutom var rymlig och bekväm, samt maximalt driftsäker.
Parallellt med framtagandet av den nya Kapitän, ansåg man sig tvungen att samtidigt skapa en helt ny, modern Opel Olympia! Dessutom var det viktigt att man behöll släktskapet både med föregående generationer, men i än högre grad med de modeller som var närmast i framtiden.
I det tidsmässiga racet mellan Olympia och Kapitän, blev det Olympia som kom först i mål i mars 1953 med sin 2dr sedan. Stationsvagnen Caravan gick i produktion i september samma år och den tjusiga Cabrio-Coach i mars 1954.
Detta var en modern Opel Olympia med pontonkaross som kom i mars 1953. Framskärmarna var helt integrerade med karossen, vilket också var fallet med bakskärmarna, även om dessa vid en första anblick gav intrycket att inte vara det eftersom de stack ut något från karosserisidan. Redan första modellåret tillverkade man 113.966 sedan och Cabrio-Coach plus 15.805 Caravan och 6.258 sedan deliverys. Det vill säga Caravan utan sidofönster utefter lastutrymmet.
DEN MODERNA KAPITÄN
I november 1953 gick den moderna Kapitän i produktion och tillverkades med identiskt utseende till juli 1955 i 61.543 exemplar. Det syns ganska tydligt, att Kapitän fick ett extra år att utvecklas. Pontonkarossen var naturligtvis nu självklar och med helt släta karosserisidor. Motorhuven var bred och låg och några linjer från spetsformen förekom inte längre. Istället välvde sig motorhuven på ett mjukt och behagligt sätt. Det fanns både då och fortfarande, de som hävdar att tyskarna lyckades bättre än samtida Chevrolet. Grillen var låg och bred med en antydan till huggtänder och Opels eget designcentrum erkände, att Kapitän såg både snäll och harmonisk ut i fronten, medan första årgången av Olympia visade upp en aning mer surmulen uppsyn. Något som justerades till 1955 års Olympia Rekord som fick ett bredare ”grin”.
Men som alla vet, så stod utvecklingen aldrig stilla på 50-talet. Frågan var om man överhuvudtaget hann att ta lunchrast? Redan i samma sekund som 1954 års Kapitän började serieproduceras, hade man sedan en tid börjat arbetet på en ansiktslyftning! Trots 54:ans moderna form, kändes den aningen ålderstigen när den ersattes i juli 1955 efter att ha framställts i 61.543 exemplar.
Men när 1956 års Kapitän visades i september 1955 fick många intrycket att det var en fullständigt ny bilmodell som presenterades, trots att det enbart rörde sig om en rejäl ansiktslyftning! Opel drog igång en marknadsföring utan dess like med ett uppbåd av bilbroschyrer, annonser och annan marknadsföring!
Detta till trots var man ärliga nog att poängtera att det enbart rörde sig om en ansiktslyftning, varefter man gärna pekade med hela handen på varje nymodighet. Man började med att framhålla de nya, utdragna flyglarna som ytterligare framhävde vagnens svepande linjer, kompletterat med den nydesignade fronten och den flackare motorhuven samt en mer distingerad grill. Slutligen att skärmarnas överkanter dragits ut över strålkastarna, så dess ljussken inte skulle irritera föraren.
Både vindrutan och bakrutan gjordes större för bättre sikt och baklamporna gavs nu en vertikal placering i bakskärmarnas antydan till fenor. Tidigare var ju dessa placerade delvis ovanpå bakflyglarna, ett tydligt sätt att visa släktskapet med GM:s flaggskepp Cadillac. Rykten gjorde gällande att ledningen för Cadillac blev irriterade över detta och krävde en förändring. Om ryktet är sant eller inte låter vi vara osagt.
Tekniska förbättringar var naturligtvis motorn som fick effekten ökad till 82 hk (SAE) och att växellådan blev helsynkroniserad. Andra nyheter var ökad spårvidd som gjorde Kapitän mer stabil, men också att man gick över till styrsnäcka av kulmuttertyp, förbättrad fjädring, effektivare bromsar och att kopplingen gavs ett lättare pedaltryck.
Det framhölls också att Kapitän var fullt 6-sitsig och hade ett enormt stort bagageutrymme, vilket faktiskt var sant.
När de första Kapitän 56:orna började rulla på svenska gator och landsvägar, så var jag tio år och mitt bilintresse var överväldigande. Min far hade en rad företag, däribland en leksaksaffär på Gibraltargatan 25 i Göteborg. Min mor förestod butiken och den låg närmast skolan, så efter skoldagen blev det självklart att jag begav mig dit. Precis utanför butiken fanns en taxistation med plats för tre bilar. Nästan alltid fanns en eller två bilar lediga på plats.
Klockan närmade sig 18.00 och butiken skulle stänga. Oftast tog mor och jag bussen från butiken, men den här speciella dagen rullade det in en fabriksny, blanksvart 1956 Opel Kapitän på taxistationen. Jag blev helt exalterad och fick snabbt övertalat mor att stänga butiken, varefter jag rusade ut och upplyste föraren att vi ville åka taxi – i hans taxi! Absolut ingen annan!
Medan vi väntade på min mor pepprade jag föraren om allt jag kunde komma på att fråga om den nya vagnen. Förmodligen var han road av att en grabb på tio år frågade utförligt om väghållning, driftsäkerhet och dessutom om bränsleekonomi!
Det kostade väl mor någon krona extra för taxametern slogs ju på efter en liten stund. Men vilken underbar åktur! Givetvis jämförde jag med fars fem år äldre Chevrolet, men den hade vid tillfället körts över 50.000 mil och denna Kapitän var nästan fabriksny.
Taxiföraren berättade att han kört en Plymouth tidigare, men att Kapitän var helt överlägsen i allt. Och den var så bränslesnål så bland droskägare kallade man den ”Spargrisen” eftersom den kunde köras på knappt 1 lit/mil och var så välbyggd, att några driftstopp på verkstad torde det inte bli på många, många år.
ÄNNU MER LYX SKAPADE KAPITÄN L
Det råder ingen tvekan om att 1956–1958 Opel Kapitän blev en mycket stor försäljningsframgång. Just till droskägare både i Tyskland och Norden blev den snabbt en favorit, men också hos polisen. Kapitän var precis lagom stor för att ge gott om utrymme för sex personer, bagageutrymmet var det största i klassen. Det sistnämnda var en fördel både för taxi och för polisen, som redan vid normal patrullering, var i behov av en massa extra utrustning.
En tredje yrkeskategori var handelsresande, som hade lika stora krav på utrymmen och åkkomfort. Försäljningen gick alldeles utmärkt och från september 1955 till februari 1958 tillverkades fantastiska 92.555 Opel Kapitän! Det resulterade i att Opel dels fick det tidsutrymme som behövdes för att skapa den designmässigt fantastiska 1958 Rekord. Men också att man den 9 november 1956 nådde den eftertraktade milstolpen av två miljoner tillverkade Opel! Detta jubileum kunde ju inta passera helt spårlöst förbil. Således lät man tillverka en beige Kapitän där allt krom var överdraget med guld. I vanlig stil inom GM kunde man det här med att slå mynt av sina framgångar med stora jubileumsfester som följd. Men det var bara början! Hos GM hade gaspedalen fastnat i bottenläge. Redan 1960 hade man byggt den tredje miljonen Opel och redan 1962 rullade den 4:e miljonen Opel av bandet! Opel hade från ruiner blivit den ledande tillverkaren i Tyskland.
Först när det projektet fortskred som planerat för den kommande nya Olympia Rekord, påbörjades nästa generation Kapitän, som av tyskarna envisas med att kallas 1958–1959. Med tanke på att det normalt inom bilindustrin introduceras en ny årsmodell i augusti eller senast september, så klassar vi med all rätt den här beskrivna Kapitän som 1956–1958. Mer än halva modellåret hade förflutit innan man lät täckelset falla för 1959 års modell och det dröjde ytterligare några månader innan den började levereras ut till kunderna!
Men det hindrade inte Opel från att komma med en del mindre nyheter ändå till den då väl beprövade Kapitän. De amerikanska bilarna hade vuxit i storlek och vräkighet på ett sätt som inte tilltalade alla i Europa, alternativt att det helt enkelt inte var gångbart för en företagsledare i Europa, att komma glidande i en fenprydd Chevrolet med djärva utsmyckningar. Många var väl för konservativa och medan USA red fram på ett rosa lyckomoln, så föredrog många bilköpare i Europa en aningen mer diskret framtoning.
Det var bara det att Europa hade fel! Det räckte med att snegla på försäljningssiffrorna för 1958 Opel Rekord som formgivningsmässigt lika gärna kunde ha producerats i Detroit.
Men under kalenderåret 1957 kom i vart fall Opel med sin modell Kapitän L, där naturligtvis L stod för Lyx. Det gjordes till och med en fet specialbroschyr på svenska på det finaste papper! Första bilden pryds av en distingerad företagare, inbegripen i ett allvarligt affärssamtal, medan hans nya Kapitän Lyx visar upp fronten i nedre högra hörnet. Framifrån identifieras versionen lättast med att Opel-emblemet flyttats ned i grillen och en lyxig krona pryder emblemets forna plats. Även karossens sidor och akter hade prytts med denna förgyllda krona.
Interiört noterar man exklusivare textilier och att högra främre passagerarstolens ryggstöd var fällbart ända ned till horisontellt plan. Övre delen av instrumentpanelen gavs en exklusivare struktur och på passagerarsidan blev den polstrad. Ytterligare en lång rad smådetaljer tillkom för att poängtera den extra glamouren, som fjädrande kurvhandtag ovanför alla fyra dörrarna, stoppade solskydd och insidan på det högra solskyddet försågs med en makeupspegel för damerna. Därmed gjorde Opel klart, att det var männen som körde medan damerna fick lov att åka med i passagerarstolen – om de var tillräckligt snygga och vid lämpliga tillfällen var beredda, att fälla stolsryggen bakåt. Om inte annat så för att påminna maken om vilka smäckra spiror de var försedda med!
I sanningens namn hade 50-talets kvinnor en hel del att säga till om! Opel tog fram nya läckra lackeringar och tilltalande inredningar och var snabba med att få damerna intresserade av dessa viktiga saker. Det hade blivit allt vanligare att kvinnan var med vid köp av nya bilar. Om inte annat som en värdefull rådgivare vad beträffar form, komfort och interiör. De manliga bilköparna sågs oftare inbegripna i allvarliga samtal med strikt kostymklädda försäljare om bilarnas förträffliga konstruktion., driftsäkerhet och inte minst körglädje!
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
