1942 års modell av Cadillac började tillverkas den 1 oktober 1941, exakt en månad efter att den sista 41:an producerats. Orsaken till glappet var, att 1942 års Cadillac förändrades radikalt med undantag för Series 75 Fleetwood, som endast fick smärre ändringar.
Det har genomgående varit vanligt hos Cadillac, att de stora limousinerna har i Series 75 Fleetwood behållit designen fler år och bara finjusterats.
Glädjen över 1942 års modell blev dock som bekant kortvarig. Redan den 7 december 1941 började Cadillac ställa om produktionen för att tillverka tanks och det sista exemplaret av den civila 1942 Cadillac framställdes i februari 1942,
55 dagar senare rullade den första Cadillac M-5 stridsvagnen av produktionsbandet. USA var i krig – och då var även Cadillac i krig! Naturligtvis utvecklades deras tanks i modernitet och i olika utföranden under krigsåren.
Den sista Cadillac byggda stridsvagnen, en M-24, lämnade bandet den 24 augusti 1945. Därefter var det dags för lyxbilar igen!
SKILLNADEN CADILLAC 1940–1941 I KORTHET
1942 firade Cadillac 40-årsjubileum och trots en avsevärt mycket modernare design på 1941 års modell, så ansågs det nödvändigt att ändå markera 40-årsjubiléet med ytterligare moderniseringar. Man hade råd med det. Trettiotalets lågkonjunktur var över sedan flera år, men hade satt sina spår vad beträffar utbudet av modeller från Cadillac.
Således blev 1940 den sista årsmodellen av det lite billigare systermärket LaSalle. Den ersattes 1941 av lågprisvarianten Series 61. Mer tungt för vissa entusiaster av märket var, att 1940 blev sista årsmodellen av Cadillac V-16. Det var en 16-cylindrig motor på 431 cu.in. som gav 185 hk, medan V8:an då gav 140 hk, men året efter fick effekten ökad till 150 hk.
Med den nya, modernare formgivningen och det faktum att man 1941 för första gången erbjöd sina kunder automatlåda – Hydra-Matic Drive resulterade i att 1941 blev det mest framgångsrika modellåret för Cadillac dittills med 11.744 exemplar tillverkade. De närmaste konkurrenterna i lyxklassen var Packard, Lincoln och Chrysler Imperial, vilka alla utklassades. Återigen gjorde Cadillac skäl för sin slogan ”Standard of the World”.
Förutom möjligheten att välja sin vagn med automatlåda, var 1941 Cadillac lägre, smäckrare och med mer svepande linjer. Framskärmarna exempelvis, som tidigare avslutats abrupt vid torpedväggen drogs ut i en förförisk linje över halva framdörren. Bakskärmarna följde samma mönster och även akterpartiet drogs ut.
Dessa designmässiga förändringar genomfördes på samtliga 1941 års modeller med undantag för Series 75 Fleetwood. Någon har påstått att detta var av tidsnöd, men det är en missuppfattning! 1941 års Fleetwood fick identisk front med övriga modeller, med undantag för just fram- och bakskärmar. Orsaken var istället, att tonvikten lades på bakdörrarna på Series 75, eftersom det var där ägaren oftast klev in och ut ur vagnen! Av samma orsak förblev även bakskärmarna i det närmaste oförändrade, liksom bakpartiet. Series 75 Fleetwood var ju limousiner, byggda på ett längre chassi och tonvikten låg givetvis på ett så spaciöst utrymme som möjligt för fem passagerare där bak, samt för förare och en passagerare fram.
DETALJSKILLNADER 1941–1942
Till 1942 års modell gjordes fronten om och försågs med en ny, mycket mer kraftfull grill med aningen aggressiv framtoning. Den täckte hela fronten i bilens bredd. Infällda i grillen monterades lamporna för parkeringsljus och blinkers. De som beställde sin vagn även med dimljus hade inga problem. Det var redan förberett för rektangulära dimljus i en krominfattning under strålkastarna. Avstod man från dimljus, fanns istället ett fint kromat galler som täckte respektive öppning.
Till detta kom nya, kraftigare stötfångarhorn, som faktiskt gav en försmak av de välpumpade ”dagmars” som sedan prydde varje Cadillac på 50-talet.
En stor nyhet 1942 var också att Series 62 kunde fås med sluttande tak. Den korrekta modellbeteckningen är Club Coupe, men eftersom Buick kom med ett likvärdigt alternativ som kallades Sedanet, så kom Buick´s modellnamn att bli ett smeknamn även på andra bilar med liknande sluttande takform, däribland just Cadillac Series 62 Club Coupe.
Vad Series 75 Fleetwood Limousine beträffar, behöll man samma design som 1940 och 1941. Undantaget var naturligtvis 1942 års mest uppmärksammade nyhet på Series 75 – den för året helt nya fronten som gav dessa mäktiga lyxvagnar den pondus de verkligen förtjänade!
Efter krigsslutet fortsatte Cadillac med samma utformning av grillen även på 1946 och 1947 års modeller. Till 1948 kom en helt nyskapad generation och stjärtfenan föddes!
EN FANTASTISK 1942 SERIES 75 FLEETWOOD 7P LIMOUSINE
Under ett besök i USA stötte vi på detta fantastiska exemplar av en 1942 Cadillac Series 75 Fleetwood 7p Limousine, varsamt körd 13.422 svenska mil och i ett häpnadsväckande underbart originalskick!
Vi skall ha i minnet att med rätta ägare, så förblir många limousiner i ett fantastiskt skick. De körs varsamt och oftast av en privatanställd chaufför. Hålls ständigt rena och välpolerade och med kontinuerlig service enligt konstens alla regler.
På bilderna ser vagnen ut att vara svart, men lackeringen är i Antoinette Blue, helt utan skador. Dock är bilens fenderskirts inte på plats, men finns givetvis. Ägaren försvarar sig med att han upplever bakskärmarna som väl tunga och dominerande om fenderskirtsen är på plats. Och skulle oturen vara framme med en punktering, så är det så mycket enklare att skifta däck om man slipper att först lossa en mycket tung fenderskirt.
Dessa vagnar fanns även utan mellanruta och har då beteckningen 7523 4dr 7p Sedan, vilka tillverkades i 225 exemplar av årsmodell 1942. Den här versionen Series 75 Fleetwood Imperial 7p Limousine med beteckningen 7533 var dock populärare och framställdes i 430 exemplar! Totalt gjordes 1.527 Series 75 av 1942 års modell. Att det inte blev fler berodde naturligtvis på omställningen till produktion av tanks.
Inredningen i denna automobil är helt original med förarsoffan i svart läder, medan den bakre salongen är klädd i ljusgrå mohair av högsta kvalitet. Den här klädselkombinationen var normal standard i alla Cadillac Limousine.
Här finns verkligen inte heller någon plast. Istället uppvisas ett överflöd av glänsande äkta ädelträ och små kromade detaljer. Givetvis är det mellanruta mellan förare och passagerare. Fotpall är standard liksom dubbla uppfällbara stolar för den händelse att upp till fem personer skall färdas i den bekväma salongen.
BEPRÖVAD TEKNIK
Under den imposanta motorhuven döljer sig märkets sidventils-V8 på 346 cu.in., utvecklande 150 hk. En maskin som skulle visa sig användas ytterligare i tre årsmodeller tills den nya V8:an med toppventiler introducerades med 1949 års Cadillac.
Den av Kettering konstruerade toppventilsåttan har ju fått massor av beröm och ansågs som en mycket stor bedrift, när den kom till 1949. Det har tyvärr skapat en viss skepsis hos dagens bilentusiaster, att sidventilsåttan skulle ha varit en dålig motor! Så är inte alls fallet. Tvärtom, den var känd som en mycket driftsäker V8-motor. Trots enbart en 2-portsförgasare utvecklade motorn 150 hk vid låga 3400 v/min! På tomgång kunde man se fläkten sakta snurra runt och inga som helst vibrationer kunde noteras.
Den här motorn är så stark, att det är fullt möjligt att starta på 2:ans växel, alternativt krypköra på 3:an ner till 20 km/tim, för att sedan klockrent öka farten till det normala.
Köper man en sådan här vagn fabriksny, så var man nog en aning konservativ. Följaktligen valdes den traditionella kraftöverföringen med 3-växlad manuell låda, trots att Hydra-Matic Drive fanns att tillgå.
Bilen vilar på en kraftfull ram med X-profil. Däcken håller dimensionen 7.50x16 tum med bred vit sida som är en självklarhet på riktiga bilar från denna tidsepok.
Det kanske även är intressant, att notera de olika modellernas mått: Series 61, hjulbas 126 tum, längd 546 cm, höjd 154 cm. Series 62, hjulbas 129 tum, längd 559 cm, höjd 169 cm. Series 60 Special, hjulbas 133 tum, längd 569 cm, höjd 169 cm. Series 75 Fleetwood, hjulbas 133 tum, längd 577 cm, höjd 182 cm! Series 75 Fleetwood var dessutom 3,8 cm bredare, än övriga Cadillac 1942. Detta berodde naturligtvis på att man använde en grundkaross som hade några år bakom sig.
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
