De första åren efter Andra världskriget var amerikansk bilindustri fullt sysselsatta med att tillgodose behovet av nya bilar. Samtidigt var det viktigt att skapa helt nya efterkrigsmodeller.
Som alla vet började produktionen av 1946 års modeller som lätt modifierade 42:or. De nya generationerna bilar hade kunnat gå i produktion tidigare, än vad som blev fallet. Men det var mer lönsamt att tillverka förkrigsbilar ytterligare några år.
När det gäller General Motors kom därför de första efterkrigskarosserna 1948 när det gäller Oldsmobile och Cadillac, medan Chevrolet, Pontiac och Buick fick vänta till 1949 års modell.
Efter dessa uppstartningsår blev det allt viktigare att få konsumenterna att drömma sig in i framtiden. För General Motors blev det 1951 då man presenterade GM LeSabre och Buick XP-300. Även Chrysler kom med dreamcars 1951, men de var inte alls lika futuristiska som bilarna från General Motors. Ford Motor Company gav inte stort väsen av sig förrän till 1953.
1953 EXPLODERADE DRÖMMARNA
Som vi kan läsa i första avsnittet av Corvette Story, visades sportvagnen EX-122 i januari 1953. Drömbilen som ett halvår senare skulle gå i produktion som Chevrolet Corvette! I strålkastarljuset kunde man också beskåda 1953 Oldsmobile Starfire och 1953 Buick Wildcat. Båda dessa var större än Corvette, men saknade ändå baksäte. Wildcat var närmast en utveckling av stilstudien från 1951 Buick XP-300.
Men den bil som publiken jublade mest över var Corvette och sannolikt därför valde General Motors att gå vidare på samma tema i och med 1954 års kollektion av dreamcars. Chevrolet Nomad blev en Corvette-baserad stationsvagn, men på Corvette-bas skapades också 1954 Oldsmobile F-88 och 1954 Buick Wildcat II. Samma år kom ytterligare en dreamcar i form av den större 1954 Oldsmobile Cutlass.
OLDSMOBILE F-88 VAR EN LYX-CORVETTE
Självklart kom flertalet dreamcars från General Motors med karosserier i glasfiberarmerad plast. Däribland både Cutlass och F-88. Den sistnämnda gavs en hjulbas på 259 cm och en totallängd på 424 cm. Bilen lackerades i Gold Metallic och inredningen inklusive ratten kläddes med svinläder.
Emblemen på framskärmarna mäter faktiskt 15,2 cm på höjden! Det skulle inte råda någon tvekan om märkestillhörigheten. Intressant är också de bubbelformade strålkastarglasen som gav F-88 ett säreget utseende. Däremot den ovala grillen med integrerad stötfångare kom redan på experimentbilen 1953 Oldsmobile Starfire, men på F-88 blev designen betydligt mer uttrycksfull. På den punkten blev F-88 en trendsetter, som 1955—1957 fick behålla grillens grundform.
Medan sportvagnen Corvette fick hålla till godo med en rak 6-cyl toppventilsmotor på 150 hk, försågs Oldsmobile F-88 med en modifierad 324 Rocket V8 med 4-portsförgasare på 250 hk! Standardeffekten var på 185 hk, men bland annat med hjälp av kompressionen 10:1 kunde man öka effektuttaget rejält. En imponerande effekt i en så liten bil. F-88 utrustades dessutom med en 4-stegs Hydra-Matic automatlåda, men ändå försågs den med varvräknare och dessutom en kronometer för tidtagning! I april 1954 skrev vi i den amerikanska upplagan av Motor-Life, att den beräknade toppfarten för concept-bilen F-88 torde vara 150 mph (240 km/tim).
Under en kortare tid fanns också planer på att Oldsmobile F-88 skulle gå i produktion, vilket hade varit fullt möjligt inom ett år efter premiärvisningen. Men Corvette sålde vid den tiden så dåligt, att General Motors inte ville ge Corvette någon konkurrent inom koncernen. De facto hade ju Oldsmobile F-88 haft större potential som sportvagn, tack vare att man hade en stark V8 att tillgå.
Givetvis höll Harkey J. Earl, som GM´s "Allfader" ett vakande öga även på designen av F-88, men dess design har i första hand krediterats formgivaren Art Ross.
F-88 följde den sportiga linjen med kraftigt uppskurna hjulhusöppningar i bakskärmarna. De dubbla avgasrören integrerades i skärmarna som på Cadillac, men istället för en horisontell stötfångare försågs aktern med sju vertikala kromribbor. Det sluttande akterpartiet möjliggjorde att skärmarnas överkant kunde formas som nålvassa spjut och de spetsformade baklamporna fanns ju redan på produktionsmodellerna. Men här givetvis i en ytterligare tillspetsad form.
OLDSMOBILE F-88 HAR ÖVERLEVT
Många underbara dreamcars har gått förgängelsen till mötes. Det fanns en tidsperiod då bilindustrin inte insåg det historiska värdet. Jag har till och med hört antydan om, att vissa inom amerikansk bilindustri helst ville förtränga 50-talet. När raka, opersonliga linjer var populära, så fanns det folk som hånade 50-talets kreativitet och glamour! Något som vi idag förvånas över.
Lyckligtvis har Oldsmobile F-88 räddats åt eftervärlden. Står tryggt parkerad på ett museum när den inte luftas vid något speciellt tillfälle, som exempelvis Pebble Beach i California.
Av Jan-Eric C. Olfwenstam