Man finner dess ursprung så långt bakåt i tiden som 1928 då General Motors arrangerade en stor bilutställning på Astor Hotel i New York. Året innan hade man engagerat Harley J. Earl till att skapa en avancerad design till LaSalle.
Harley J. Earl föddes den 22 november 1893 i Hollywood, California, men redan fyra år tidigare hade hans far J. W. Earl startat en karosserifabrik. Initialt för eleganta hästvagnar, men snart insåg Earl Sr, att det var bilar som gällde och 1908 ändrades namnet till Earl Automobile Works.
Med fog kan man alltså påstå, att Harley J. Earl föddes och växte upp i den kanske mest glamourösa delen av världar! Återkommande noterade också det GM-ägda Fisher Body, att de verkligt rika valde karosserier från Earl.
Efter samgåendet mellan Fisher Body och GM blev Lawrence P. Fisher generaldirektör för Cadillac Division och när det var dags att skapa en exklusiv, men aningen mindre och ungdomligare vagn, beslöt man att låta den unge och energiske Harley J. Earl ansvara för designen. För att markera skillnaden mellan vanliga Cadillac och den nya bilen, skapades ett helt separat bilmärke — LaSalle.
Det talas om det glada 20-talet och det var verkligen en korrekt benämning! Allt verkade ljust och sorglöst. Marknaden blomstrade och i de flesta branscher hade man en absolut tilltro på framtiden. Den skulle dock få ett abrupt slut den 29 oktober 1929 i och med den ekonomiska kraschen på Wall Street i New York.
Men nu var det 1928 och GM hade funnit ett underbarn i Harley J. Earl. Den långe ynglingen som hade en osviklig förmåga, att med svepande linjer få fason på bra bilar, så de även blev vackra!
Därför arrangerades bilutställningen på Astor Hotel 1928 och den upprepades även 1929, ett drygt halvår innan kraschen grinade en hel värld i ansiktet.
GM ÖVERLEVDE GENOM SIN STORHET
Åren som följde innebar sotdöden för hundratusentals företag. Om USA får förkylning får Europa lunginflammation. Köerna till soppköken var extremt långa av arbetslösa, utblottade människor. Bilproduktionen dök som en gråsten och allt verkade hopplöst.
Under dessa år fortsatte GM oförtrutet vidare och till och med presenterade ännu större och exklusivare vagnar av märket Cadillac. Hos GM såg man chansen att slå ut alla konkurrenter i det översta lyxskiktet. Sålunda fortsatte man tillverka Cadillac med V8-motor, men kompletterade utbudet först med en fabulös V16 och strax därpå även en V12. Dessa vagnar framställdes i små serier och var säkerligen en förlust för GM för varje exemplar som såldes. Men man stärkte märkets image. Och ”efter regn tittar lilla solen fram igen”!
Medan USA återhämtade sig i mitten av 30-talet, förblev Europa i djup depression. Det var kanske inte så konstigt att en liten herre med en minimal mustasch, kunde få Tysklands svältande människor, att resa sig i vrede mot en folkgrupp som tycktes mer skonade än andra. WWII stod för dörren. Det var helt enkelt fel tillfälle att satsa på glitter i USA.
Efter krigsslutet var behovet av nya bilar enormt och det fanns ingen orsak, att de närmaste åren gå omedelbart från krig och bilbrist till överdådighet.
EPOKEN 1949—1952
Harley J. Earl kom att dominera hela GM-flottans bilmärken på ett sätt som gjorde honom oumbärlig för koncernen. Tidigt insåg han nödvändigheten att testa publikens reaktioner på olika typer av design. Den första verkliga concept-bilen kom 1938 som Buick Y-Job och visades runt för en bred publik. När den var tillräckligt uppvisad gjordes några modifieringar och blev under flera år hans bruksbil.
GM´s efterkrigsbilar kom inte förrän 1948 när det gällde vissa Oldsmobile och samtliga Cadillac och fullbordades med introduktionen av 1949 års modell. Dessa var i själva verket redan klara för att ha presenterats som 1943 års modeller! Men varför bjuda barnen på den färskaste godisen, när de med förtjusning kastade sig över tre år gamla karameller från skafferiet?
Men till 1949 hade GM full hand av moderna bilar och ansåg det befogat att öppna upp den allra första bil-showen med namnet Motorama. Så skedde på Waldorf-Astoria i New York City under perioden 20—27 januari 1949.
Den här gången räckte det så väl med paletten av årets produktionsbilar. Helt nya Chevrolet, Pontiac och Buick. Samt hela modellutbudet av Oldsmobile i modern tappning. 1949 Motorama visades sedan på Convention Hall i Detroit den 9—15 april.
Hos GM närde man väl förhoppningarna om en liknande succé 1950, men den uteblev. Visserligen kom både Buick och Cadillac med ny design, men den var inte särskilt banbrytande.
1950 års Motorama hölls därför enbart i New York den 19—27 januari. Därefter höll man upp i två år. Man insåg att produktionsbilarna inte var tillräckligt för att skapa den glamour som efterfrågades. Bilköparna ville se in i framtiden.
Det gjorde man med all önskvärd tydlighet med skapandet av LeSabre som kom 1951. Observera, att det i en del litteratur påstås att detta var en ”Buick LeSabre”, vilket är helt felaktigt! Dess korrekta beteckning är General Motors LeSabre och var en symbol för hela GM-koncernen.
Samma år kom också den vackra concept-bilen Buick XP-300. Dessa ansågs ändå inte tillräckligt för att kosta på sig en ny Motorama exposé.
EPOKEN 1953—1961
Men 1953 var det verkligen dags att slå på den stora trumman igen. Chevrolet EX-122 som bejublades så mycket att den gick i produktion som Corvette, Oldsmobile Starfire, Buick Wildcat och Cadillac Le Mans! Dessutom de oerhört dyra lyxbilarna Oldsmobile Fiesta, Buick Skylark och Cadillac Eldorado som alla tre gjordes i mycket små serier.
Denna orgie i krom, lack och form visades upp på fem Motorama-utställningar med början i New York i januari, Miami i februari, Los Angeles i april, San Francisco i maj och Dallas i juni.
Eggade av framgången repeterades karnevalen 1954 med fem utställningar, men Dallas byttes ut mot Chicago. Även då visades en rad nya concept-vagnar som Nomad, en stationsvagn på Corvette-basis, Oldsmobile Cutlass, Oldsmobile F-88, Buick Wildcat II, Cadillac Park Avenue, Cadillac La Espada och Cadillac El Camino, samt Firebird I.
Givetvis blandades samtliga modeller av produktionsbilarna i denna glittrande karusell.
1955 års Motorama blev en särskild händelse i sig. Chevrolet, Pontiac, Oldsmobile, Buick, LaSalle II och Cadillac visade upp nya och fantastiska concept-bilar. Utöver dessa kom helt nyskapade Chevrolet och Pontiac. Båda med V8-motor! Chevrolet var en fullständigt ny bil i absolut allt, utom automatlådan. Rejäla ansiktslyftningar på Oldsmobile och Buick, medan Cadillac introducerade hajfenan på sina Eldorado.
Även 1956 höll GM hov med fem Motorama utställningar. Nya concept-bilar från Chevrolet, Pontiac, Oldsmobile och Buick. Men nu hade verkligheten börjat hinna ikapp drömmarna! De serietillverkade bilarna var så utstuderade i design och verksamheten var helt koncentrerad på att färdigställa 1958 års modeller under 1957. Väl medvetna om att 1959 års modellserier helt enkelt skulle bli masstillverkade concept-bilar.
De blev alltså inte någon Motorama varken 1957 eller 1958. Däremot i New York och Boston 1959. Intresset var ljumt. Man behövde inte längre åka till en Motorama show för att se otroliga bilar. Det räckte att köra runt närmaste gathörn och först se bilarna hos den lokala återförsäljaren! Några veckor senare fanns de på varannan garageuppfart!
1960 fanns ingen anledning till Motorama alls. Bilarna var bara lätt modifierade 59:or. Ett sista försök gjordes 1961 i New York, San Francisco och Los Angeles. Man ville slå ett slag för compact-bilarna Pontiac Tempest, Oldsmobile F-85 och Buick Special.
Och att känna av marknaden för de helt nya 61:orna som var nykonstruerade och marginellt mindre. Sedan dess har Motorama somnat in och torde aldrig mer återkomma. En glamourös epok hade gått i graven — men den hade gett oss bilentusiaster något att älska, ja dyrka för resten av våra liv!
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
