Chrysler Corporation började sin verksamhet något annorlunda än de flesta andra stora, amerikanska biltillverkarna. Walter P. Chrysler startade sitt blivande imperium genom att ta över bilmärket Maxwell och i dessa fabriker 1924 skapa bilmärket Chrysler.
Chrysler var en fin kvalitetsbil och skulle aldrig kunna nå säljsiffror i närheten av lågprismärkena Chevrolet eller Ford. Det fanns inte heller utrymme för en massproduktion av den dimensionen.
Men sedan bröderna Dodge hastigt avlidit blev deras änkor rådda av banken, att sälja hela verksamheten. Bankerna var ju intresserade att säkra sina lån och var väl medvetna om, att damerna inte hade en susning om bilproduktion. Däremot var de synnerligen medvetna om de miljoner som företaget Dodge Brothers inbringade, vilket gav dem helt obegränsade summor för shopping inklusive de dyraste pälsverk och smycken fyllda med diamanter.
Genom att sälja hela företaget var deras ekonomi tryggad för resten av livet och helt bekymmersfritt. Änkorna Dodge syntes ofta i Detroit´s mest exklusiva kretsar där inte sällan påkostade tebjudningar tillhörde dagordningen.
Samtidigt behövde Walter P. Chrysler ett bilmärke som i rang låg under Chrysler tillräckligt för att möta Chevrolet och Ford i det lägsta segmentet. Men han var ännu mer i behov av stora produktionslokaler som i princip var skräddarsydda för omedelbar bilproduktion. Det hade Dodge Brothers, som det hette då.
Det blev den tidens största industriköp någonsin, men även Dodge var för exklusiv för att ta upp kampen i lågprissegmentet på allvar.
Därför skapades bilmärket Plymouth som blev Chrysler-koncernens spjutspets i kampen om köparna av billiga bruksbilar. Nu saknades enbart ett bilmärke mellan den lite exklusivare Dodge och flaggskeppet Chrysler. Målsättningen var att koncernen skulle kunna erbjuda bilar i alla prisklasser utom den allra dyraste lyxklassen, där allt för få bilköpare stod att finna.
Plymouth blev ett bilmärke som saknade historia på den tiden, men fick det naturligtvis under årens gång. Detta handikapp till trots kom Plymouth att med tiden bli USA´s tredje mest sålda bilmärke, givetvis med god draghjälp av Chrysler.
PLYMOUTH TAPPAR I SÄLJSTATISTIKEN
Under WWII var i princip all amerikansk bilindustri förändrad till krigsproduktion. Det tillverkades tanks, flygmotorer, bomber och över huvud taget allt vad som behövdes inklusive Willys Jeep, som under en tid även gjordes av Ford för att tillfredställa behovet. Fordon som framställdes var främst lastbilar till Försvaret och ett mindre antal stabsbilar, oftast Chevrolet och Ford, lackerade i grönt och givetvis utan krom. Även Chrysler Corporation var helt sysselsatta med detta under krigsåren.
Men både GM, Ford och Chrysler arbetade parallellt med att skapa vad som skulle bli efterkrigstidens civila bilar. Alla dessa tre stora insåg snabbt, att efterfrågan på fabriksnya bilar var så stor, att det gick utmärkt att sälja 42:or med obetydliga justeringar.
Cadillac och den exklusivaste Oldsmobile kom med helt nya bilar till 1948, medan övriga väntade till modellåret 1949. Bilindustrin gick på högvarv och K.T. Keller, chef för Chrysler Corporation blev känd för att han alltid menade vad han uttryckte. Sålunda utlovade han köparna redan 1946, att när koncernens nya modeller kommer, då präglas de av stabilitet och strålande praktisk design.
Och K.T. Keller höll vad han lovade. Ingen mer än hos Chrysler kunde prata om formgivning. Den nya generationen var stabil som en mindre stridsvagn, men praktisk till överdrift. På svenska skulle vi förmodligen benämnt det ”kartongform” (jämför Volvo 144 liten låda ovanpå stor låda).
Försäljningen gick utmärkt de första åren, men började sjunka dramatiskt modellåret 1952 eftersom det var identiska bilar med 1951. Till 1953 talade man om en totalt ny design, vilket får sägas vara missvisande. Men visst gjordes det en ansiktslyftning med hel vindruta, annorlunda front med lägre motorhuv och försäljningen steg från drygt 466.000 bilar till drygt 654.000 vagnar 1953. Till 1954 gjordes i mitt tycke en snyggare grill, men försäljningen rasade till 396.702 enheter!
Orsaken var att i takt med allt mer djärv design hos konkurrenterna framstod Plymouth som gammalmodig. De riktlinjer som Keller hade stått för höll inte längre. Men 1950 tog Lester Lum Colbert över ledningen för Chrysler Corporation. Han kallades allmänt för Tex Colbert och kom att leda bolaget från 1950 till 1965 då han drog sig tillbaka. Han förunnades ett långt och intressant liv och hann fylla 90 år innan han avled 1995.
THE FORWARD LOOK
Bland det första Tex Colbert gjorde var att genomföra en decentralisering. Eftersom Chrysler vid denna tid hade ett övertal av gamla män anställda på toppositioner, kallade han det istället ”divisionering”. I realiteten samma sak, men accepterades bättre av den gamla stammen.
Under vintern 1952–1953 avancerade Virgil Exner till chefsdesigner med det smått otroliga uppdraget, att på 18 månader skapa en helt ny generation bilar för koncernens då samtliga fyra bilmärken och dela upp Chrysler till två märken; Chrysler och Imperial där det sistnämnda blev ett separat bilmärke med delvis egen design i och med 1955 års modell.
Här började den stora omvandlingen. Samtliga fem bilmärken skulle ges en ny modern och attraktiv formgivning och dessutom inbördes ha tydliga särdrag. För att skapa en ledstjärna för Exner och hans medarbetarstab introducerades det berömda begreppet ”The Forward Look”. Avsikten var inte att komma ikapp konkurrenterna, man skulle designmässigt köra förbi dem.
Man lyckades komma ikapp, men det läckte ut information som skulle förändra läget.
GM; hade en helt ny och mycket modern Chevrolet klar till 1955 och med V8-motor som alternativ, Pontiac en helt ny modern vagn till 1955, Oldsmobile helt ny redan till 1954, helt ny Buick till 1954 och helt ny Cadillac till 1954.
Ford Motor Company; en helt ny Ford och ny Mercury till 1955, helt ny Lincoln till 1956.
American Motors; skulle 1956 komma med en helt ny, större Rambler med djärv design. Rambler hade blivit allt mer populär och bara några år senare skulle märket passera Plymouth och därmed bli det tredje mest sålda märket i USA.
Hos Chrysler Corporation insåg man, att ”The Forward Look” snart skulle bli frånåkt igen! Innan Virgil Exner och hans folk drog sista linjen på ”The Forward Look” kvintetten, så började ett febrilt arbete med ännu en helt ny generation bilar. När 1957 års modeller presenterades slog dess design en värld med häpnad. I Plymouth-reklamen basunerade man ut; ”köp 1960 årsmodell redan nu 1957”.
1955 EN VÄL AVSTÄMD VAGN I SKÖNHET OCH HARMONI
1955 Plymouth presenterades i tre modellserier som året innan. Den enklaste var Plaza som fanns som Business Coupe, 2dr Club Coupe och 4dr Sedan, samt Plaza Suburban som var en stationsvagn. Mellanserien lystrade till modellnamnet Savoy och fanns tillgänglig som Club Coupe, 4dr Sedan, samt Savoy 4dr Suburban. Under pågående modellår erbjöds främst den canadensiska marknaden också en Savoy Hardtop. En del sådana exemplar har letat sig över gränsen till USA.
Den exklusivaste modellserien var naturligtvis Belvedere, som fanns som Club Coupe, 4dr Sedan, Belvedere Hardtop och Belvedere Suburban.
De tre modellserierna kunde ha varit enkla att särskilja om inte tillverkaren hade gjort det besvärligt för oss! Paza hade inga kromade sidolister och inga blanklister runt fönstren. Savoy däremot begåvades med blank sidolist som gick utefter framskärmen och halva framdörren. Belvedere försågs med en längsgående list från för till akter, utom på Hardtop och Convertible. Eftersom Hardtop hade 2-färgsöackering i tre fält använde man den korta sidolisten från Savoy men kompletterade med en listad vinklad ned mot tröskeln och en längsgående list från dörren och bakåt, strax innan den andra listen upphör.
Eftersom detta arrangemang ansågs attraktivt måste Belvedere Convertible utrustas på samma sätt. Tro nu bara inte att det räckte. Skriet från Canada om en Savoy Hardtop inkluderade också tvåfärgslackering i tre fält och plötsligt kunde man beställa vilken Plymouth som helst med tvåfärgslackering och den exklusivare dekoren.
Längre, lägre, bredare. Det var säljande slagord på 50-talet. För Plymouth innebar det från drygt 491 cm till nästan 518 cm. Tillsammans med lägre höjd och ökad bredd kom Plymouth att hamna i en annan dimension, större och smäckrare.
FRÅN EN TILL FYRA NYA MOTORER
Till och med 1954 fanns Plymouth endast att tillgå med en sidventilssexa på 100 hk. Den ersattes med en 230 cu.in. sidsexa på 117 hk. Samtidigt kom man med tre nykonstruerade Hy Fire V8:or. Den mindre på 241 cu.in och 2-portsförgasare med effekten 157 hk. De större på 260 cu.in, som med 2-portsförgasare gav 167 hk och med 4-portare 177 hk!
Sexan var standard i alla modeller utom Belvedere Convertible som hade den stora V8:an som standard. Alla kunde erhållas med V8-motor. Till det erbjöds Powerflite automatlåda som detta år styrdes med hjälp av en liten spak på instrumentpanelen. Den som valde manuell låda kunde få den med overdrive. För att nämna några populära extratillbehör, så var det mycket vanligt med servobromsar, tonade fönster, eldrivna fönsterhissar, elmanövrerad framsoffa, heltäckande navkapslar, ekernavkapslar, radio och däck med bred vit sida. Mindre vanligt var, att man beställde sin nya Plymouth med air-conditioning och för det krävdes att man valde en V8 som drivkälla.
Försäljningen ökade med 53,97 procent till 704.464 exemplar. Och bakom 1957 års kalenderlucka väntade en Plymouth som vid första anblicken mer likande en raket än en bil…
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
