I kulisserna fanns redan en nästan produktionsfärdig, helt nyskapad generation av Buick. Med en design med mer integrerade skärmar, lägre silhuett och panoramavindruta. Inom ledningen för Buick fanns två läger. En grupp förordade att man skulle introducera den nya designen redan till 1953 års modell.
Men dels var inte alla detaljer klara, dels fanns en annan falang som förespråkade, att man skulle sprida nyheterna under två årsmodeller. Ståndpunkten var att man därmed skulle kunna åstadkomma två mycket framgångsrika år efter varandra. Dessutom gavs ytterligare tid att utveckla de kommande 1955 och 1956 års modeller.
Till yttermera visso låg detta helt i linje med den högsta GM-ledningens planering. Det hade inte sett bra ut om Buick hade designmässigt kört förbi Oldsmobile och Cadillac.
I utvecklingsledet fanns också en total modernisering av Chevrolet och Pontiac, inplanerad till årsmodell 1955. Dessa märken hade skadats om Buick kommit med helt nytt utseende redan två år innan!
Således fick årsmodell 1954 innebära den stora formförändringen för Oldsmobile, Buick och Cadillac, medan Chevrolet och Pontiac skulle följa tätt inpå med sina 1955 års modeller.
EN STOLT JUBILAR
Och för Buick blev märkets 50-årsjubileum en stolt fanfar, så det mer än väl räckte. Det visade sig att farhågorna om ett dämpat säljresultat kom på skam. Buick hade visat sig på styva linan, när man till 1949 års modell kom med en helt nyskapad bil och sålde 409.138 enheter. För att ligga i fas med Oldsmobile och Cadillac presenterade Buick återigen en helt ny generation redan till 1950 års modell. Försäljningen ökade dramatiskt med 38 procent till fantastiska 588.439 bilar!
Efter denna kraftansträngning nöjde sig Buick med en mindre facelift till modellåret 1951 och försäljningen sjönk till 404.695 bilar. Nu hade det varit läge att genomföra en lite större ansiktslyftning. Men till modellåret 1952 valde Buick att tillverka näst intill identiska bilar som året innan. Det är mycket svårt att se skillnad på 1951 och 1952 års modeller. Naturligtvis rasade försäljningen och hamnade på 301.702 enheter av 1952 års modell.
Med dessa fakta som bakgrund, är det lätt förstå den oro som vissa hyste inom ledningen för Buick. Man stod inför ett 50-årsjubileum och var angelägna att nå ett avsevärt bättre resultat.
Så skedde också, trots att man fortsatte med den fyra år gamla designen! Visserligen med en djärvare framtoning av grillen och droppformade strålkastarsargar bland annat. Men det stora dragplåstret var att de större modellerna Super och Roadmaster levererades med märkets första toppventils V8. Special behöll sin lilla raka åtta till 1954 års modell.
Utöver detta riktades strålkastarskenet på Buick tack vare introduktionen av den synnerligen exklusiva Buick Skylark! En drömvagn som anspelade på concept-bilen 1951 Buick XP-300. Resultatet blev mycket gott med 486.812 bilar av 1953 års modell.
Man skulle kunna tro att Buick Special kom i skymundan med sin raka åtta och att det var Super och Roadmaster som kammade hem storslam. Men så var det inte. Buick Special stod för 55 procent av den totala försäljningen i form av 270.675 bilar!
GRUNDMURAT RYKTE FÖR KVALITET
”När bättre bilar byggas, skall Buick bygga dem” var märkets slogan, inhamrat i köparnas medvetande likt ett mantra. Som tur var stämde detta mycket väl överens med verkligheten. Det hade ju varit en aning löjeväckande att gå ut med det budskapet, om samtidigt bilarna inte besuttit den förväntade kvalitet, som man gjorde reklam för. Det är sannolikt också förklaringen att Special sålde så bra. En del av märkets kunder litade helt enkelt på den raka åttans förträfflighet. Samtidigt naturligtvis att det fanns ett kundklientel som föredrog en aningen mindre vagn.
Special tillverkades i fyra versioner; 2dr och 4dr Tourback Sedan, 2dr Special Riviera Hardtop, samt Special Convertible. Samtliga med en rak (8-cyl toppventilsmotor på 263,3 cu.in.) Med manuell växellåda gav motorn 125 hk, men mot ett pristillägg på $193 fick man bilen försedd med en Dynaflow automatlåda och effekten höjd till 130 hk.
Intressant att notera är att samtliga modeller, med undantag för Roadmaster 4dr Riviera Sedan, men inklusive Skylark, hade samma hjulbas på 308,6 cm. Längd och bredd varierade däremot. För Special blev det 523 cm i längd och 193 cm i bredd, Super och Roadmaster ståtade med en längd på 527,3 cm och en bredd på 202,9 cm.
Roadmaster 4dr Riviera Sedan vilade på en hjulbas på 318,8 cm och en längd på 537,5 cm. Skylark upplevs ju visuellt som en något mindre vagn, men dess längd är 527,3 cm, precis som vanliga Super och Roadmaster.
Den nya V8-motorn hade en volym på 322 cu.in. och utvecklade 164 respektive 170 hk i Super, beroende på om det var manuell växellåda eller Dynaflow automatlåda. Roadmaster kunde enbart erhållas med Dynaflow automatlåda och effekten angavs till 188 hk.
1953 var alltså första årsmodellen av Skylark, som då ingick som en version av Roadmaster. Som 1954 års modell blev Skylark en egen modellserie, men blev väldigt kortlivad och fanns enbart detta år. Skylark återkom till modellåret 1961, då som en sportig version av compact-vagnen Buick Special.
FULLÄNDAD KLASSISK DESIGN
Med utgångspunkt från den gamla designen gjorde Buick vad man kunde för att närma sig den formgivning som komma skulle. De främre stötfångarhornen flyttades ner i själva stötfångaren och gav därmed plats åt en bredare look av själva grillen. Den för märket typiska vattenfallsgrillen gavs lite fetare vertikala ribbor och från XP-300 kom som sagt, de droppformade strålkastarsargarna.
Ytterligare detaljer var ett bredare Buick-emblem på motorhuven och att bombsiktet sänktes ned och blev till hälften integrerat i huven. Sammantaget gav det årets modeller en bredare och mer modern utformning, som alldeles uppenbart tilltalade kunderna.
För att matcha frontens förändringar beslutade man att även applicera den kommande 1954 års bakparti på 1953 års modell. Det innebar en högre liggande baklucka, högre bakskärmar och att de tidigare små baklamporna ersattes av dubbla, vertikalt placerade baklampor. Därmed blev hela aktern mer fyrkantig och designmässigt mer anpassad till den nya formstil som skulle göra sig gällande från och med 1954. Till yttermera visso gavs också ett något ökat bagageutrymme.
1953 blev också sista årsmodellen där man tillverkade stationsvagnar med inslag av riktigt trä. Dessa gjordes i en mycket begränsad serie och halvfärdiga bilar skickades från Flint till Ionia Manufacturing Company i Ionia, Michigan. Detta var en fristående karosserifabrik som anlitades av många biltillverkare för att färdigställa små serier av specialbilar. Åtskilliga concept-vagnar har skapats där, liksom serieproducerade bilar.
Av 1953 Buick Super Estate Wagon tillverkades 1.830 exemplar och av Roadmaster Estate Wagon framställdes 670 enheter. Från och med 1954 gjordes Buick Estate Wagon med hel stålkaross och byggdes i Flint tillsammans med övriga Buick.
BUICK SKYLARK
Skylark tillverkades enbart som convertible och blev en publikmagnet på utställningar och hos de återförsäljare som hade möjlighet att visa upp ett exemplar. Medan årets billigaste Buick kostade $2.197 kostade en Roadmaster Convertible $3.506 och en Skylark $5.000. Den var lika bred och lika lång som en Roadmaster Convertible, men den var 10 cm lägre och hade en märkbart lägre midjelinje.
Visuellt upplevdes Skylark genom sina proportioner, som en verkligt vräkig och elegant vagn i elitskiktet. Att den inte såldes i fler exemplar beror naturligtvis på det mycket högre priset. Endast 1.690 bilar tillverkades mot 3.318 Roadmaster Convertible och 6.701 Super Convertible. Något sämre gick det för minstingen Buick Special Convertible med 4.282 exemplar tillverkade.
Sportighet var honnörsordet beträffande Skylark. Detta skapades inte bara genom en lägre totalhöjd, delvis genom den lägre vindrutan. Den låga midjelinjen var nedskuren utefter dörrarna för att sedan vikas upp i en höft på bakskärmarna. Den tunga formgivningen från vanliga Buick med lågt neddragna bakskärmar över hjulhusen, ersattes här med helt uppskurna hjulhus som blottade bakhjulen. Även framskärmarna gavs en öppnare design, helt i harmoni med bakre hjulhusen.
Sidodekoren, som var fet på övriga modeller, gjordes tunn och graciös på Skylark. Dessutom markerades neddroppningen maximalt. Ovanför den nedåtriktade pilen placerades ett emblem. Vad som förvånade då, och även förvånar nu var, att märkets signifikativa portholes saknades på Skylark!
Många befarade att dessa portholes inte skulle finnas på kommande årsmodeller. Men de var bara borta på 1958 och 1959 års modeller, för att sedan återkomma under en lång följd av år.
Naturligtvis var Skylark fullutrustad redan som standard. Bland annat ingick riktiga ekerfälgar med vardera 40 individuella ekrar, liksom servostyrning, servobromsar, original Selectronic Radio med automatisk antenn. Som övriga versioner av Roadmaster fanns den enbart att få med Dynaflow automatlåda.
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
