Det blänkte av glamour över Dual-Ghia och det var exakt vad många amerikanska kändisar önskade att omge sig med. Det fanns så många Cadillac och Lincoln på 50-talet. Verkligt statustyngda vagnar, men de kördes av alla med feta bankkonton. Dual-Ghia var dyrare och tillverkades mer hantverksmässigt med en planerad produktion av endast tre bilar i veckan. I verkligheten blev det betydligt färre!
Av 1956—1958 Dual-Ghia tillverkades enbart 117 bilar totalt. Av dessa var två hardtop coupes, övriga 115 var convertibles. Det var i en tid då öppna bilar sattes i samband med personlig lyx och sportighet. De riktigt rika åkte antingen öppet eller i strikta limousiner.
TJÄNADE PENGAR PÅ ANDRA VÄRLDSKRIGET
Eugene A. Casaroll föddes 1899 och fick förmånen att kunna följa bilismens utveckling med början redan under hans tonårstid. En tid då bilen blev var mans självklara ägodel. Då älskad av alla, hatad av ingen!
Men det var först under Andra världskriget som Casaroll började tjäna ordentligt med pengar. Detta genom sitt företag Dual Motor Company, vars huvudkontor och fabrik låg på Van Dyke Avenue i Detroit. Uppdragsgivare var amerikanska staten och produktionen bestod av krigsmateriel.
Efter krigsslutet koncentrerade sig Casaroll på sitt andra företag Automobile Shippers Inc. som fick samarbetskontrakt med Chrysler Corporation. Man anförtroddes merparten av all distribution av deras fabriksnya bilar ut till återförsäljarna, likväl som till exporthamnar.
Därmed kom Casaroll i nära kontakt med ledningen för Chrysler Corporation. Där ingick sedan 1949 även den världsberömde designchefen Virgil Exner — skaparen av alla kreationer från Chrysler koncernen under hela 50-talet och fram till och med 1964 års modeller.
50-talet var designernas årtionde. Inte bara vad beträffar produktionsbilar, utan i minst lika hög grad concept bilar. Så var det naturligtvis också för Chrysler Corporation som sprutade ut formidabla kreationer på löpande band. Casaroll hade god inblick i dessa skapelser och en av bilarna föll honom extra mycket i smaken. Det var Dodge Firearrow Convertible som skapades 1954.
Eftersom det inte fanns några planer på att serietillverka Firearrow lät man Casaroll köpa designen och tillverkningsrättigheterna.
ETT NYTT BILMÄRKE TAR FORM
Vid denna tid var redan Chevrolet Corvette i blygsam produktion och förhandsinformation om 1955 Ford Thunderbird hade läckt ut. Casaroll´s tanke var att hans nya bil skulle komplettera det nuvarande utbudet genom att förändra konceptet till en rent 4-sitsig roadster. För detta anlitades den italienskfödde Paul Farago. Han var något av en tusenkonstnär med stor skicklighet som fordonskonstruktör, formgivare, racerförare och bilbyggare.
Med utgångspunkt från Firearrow ökade man längden för att skapa ett anständigt utrymme till baksätespassagerarna. Dessutom gjordes aktern större för att ge bilen ett mer praktiskt bagageutrymme. Den 28 juni 1955 visades skapelsen upp på Grosse Pointe Yacht Club i Detroit. Namnet var då ändrat till Firebomb.
Men det behövdes kunskap och kapacitet för att tillverka bilarna. Det löstes genom ett samarbete med Carrozzeria Ghia SpA i Turin, Italien. Ghia var redan innan starkt involverad i uppdrag för Chrysler Corporation, så det var ett naturligt val för Casaroll.
Tillverkningen skulle ske hos Dual Motor Company och med det italienska samarbetet skapades bilmärket Dual-Ghia. Från Chrysler köpte man kompletta Dodge-chassien som kortades något och skickades över till Turin. Där byggdes karosserna för hand och monterades. Därefter skeppades de halvfärdiga bilarna tillbaka till Detroit. Som drivkälla användes en Dodge Hemi-V8 på 315 cu.in. på 230 hk. Mot pristillägg kunde erhållas en motor på 325 cu.in., utvecklande 260 hk vid låga 4000 v/min. Naturligtvis var Torqueflite automatlåda standard, även om några exemplar specialbeställdes med manuell växellåda. Dual-Ghia hade 115 tums hjulbas och en totallängd på 516,8 cm. Även hela inredningen var genuint amerikansk, den skapades och monterades i Detroit.
Produktionen föregicks av 13 experimentbilar varefter man startade en blygsam tillverkning i augusti 1955 som 1956 års modell. Kvalitet i både material och sammansättning var ett honnörsord och när Dual-Ghia slutligen premiärvisades för publik på 1956 New York International Automobile Show, var priset bestämt till $7.646. Dual-Ghia var därmed i alla avseenden en mycket dyr och exklusiv vagn!
EXKLUSIVITETEN DÖDADE FÖRSÄLJNINGEN
Eugene Casaroll räknade aldrig med någon direkt massproduktion. Han var lycklig att ha kunnat förverkliga sin länge närda dröm att bli egen biltillverkare. Men cirka 150 bilar per år borde kunna säljas och det fanns det också kapacitet för i fabriken.
Förutom för en rad glamourtyngda kändisar, främst artister, var Dual-Ghia i dyraste laget och försäljningen gick trögt. Av årsmodellerna 1956—1958 tillverkades två Hardtop och 102 Convertible. Med de 13 experimentbilarna kom man alltså upp i 117 enheter totalt. Av dessa beräknas 32 bilar fortfarande existera, varav en eller möjligen två i skrivande stund är till salu. www.americanmotors-cars.com kan förmedla en vagn för SEK 2.250.000, tullad i Sverige. Eftersom bilen bygger på mekanik från Dodge, så är det lätt med reservdelar och skrynklar man en skärm, så gäller samma sak idag som på 50-talet — att handknacka fram en ny!
Till skillnad från exempelvis Corvette, gjordes Dual-Ghia med stålkaross. De två exemplaren av Hardtop hade dock taket i glasfiber.
Bland kändisar som älskade och körde Dual-Ghia märks Frank Sinatra, Richard Nixon, Ronald Reagan, Dean Martin, hans son Ricci Martin, Peter Lawford, Eddie Fisher, Sterling Hayden, Dezi Arnaz, Debbie Reynolds, Hoagy Carmichael, David Rose, Natalie Trundy, Gussie Moran, samt Lyndon B. Johnson.
MAN SKALL ALDRIG SATSA SIN ÄLSKARINNA I POKER
Många av dessa artister var ju kända för vin, kvinnor och sång. Men också för starkare böjelser som starksprit och kortspel. Att samtliga hade en stor böjelse inför vackra, välbyggda bilar har vi väl också förstått. Sannolikt den bästa och mest berömvärda egenskapen!
Men historien låter berätta att allas vår käre Ronald Reagan satt en vacker afton och spelade poker med Lyndon B. Johnson. Förutom en kortlek och buntar med dollarsedlar, läskade sig herrarna även med varsin Jack Daniel´s (inom parentes en alldeles superb whiskey från Tennessee). Kontanterna låg redan på bordet. Ronald Reagan satt med en hög stege och var angelägen att sopa hem den ansenliga potten. Han satsade sin vackra Dual-Ghia som han annars smekte ömt med blicken!
Men Lyndon B. Johnson satt med en ”Royal straight” (fem kort i följd och i samma färg och med esset i topp”. Ronald Reagan förlorade sin käresta och fick trösta sig med mer Jack Daniel´s.
Säkerligen hade Ronald Reagan råd att dagen efter köpa en annan bil, men det var inte tvärsäkert att han skulle hitta en Dual-Ghia igen!
Lyndon B. Johnson tyckte det var en synnerligen lyckad pokerkväll och behöll sin Dual-Ghia för många år framöver!
ETT DÖDSDÖMT UPPLIVNINGSFÖRSÖK
Med utgången av 1958 års modell upphörde tillverkningen av Dual-Ghia — för några år. Men till 1961 återuppstod märket i ny skepnad. Fronten var visserligen snarlik den tidigare Dual-Ghia, men mycket av designen var förändrad. Nu var det en 383 cu.in. under huven och bilarna gavs namnet Dual-Ghia L 6.4, sifferbeteckningen syftande på motorvolymen räknat i liter efter europeiskt mönster. Snart lämnade dock Dual Motor Company projektet och bilmärket ändrades till Ghia L 6.4. Endast 2dr Hardtop tillverkades och under åren 1961—1963 framställdes bara 25 bilar. Priset hade i det närmaste fördubblats till $13.500, vilket inte gick hem hos så många. Visst var formgivningen på sitt sätt tidlös, men den var ändå framsprungen ur det tidiga 50-talet och tio år senare var det annan design som lockade.
Text: Jan-Eric C. Olfwenstam
