Det finns en plats i California som idag heter Placerville. Det låter ganska idylliskt och vackert, men så har staden inte alltid hetat.
Det var en av de städer som kom till i California under guldrushen på 1800-talet, men den gavs då ett namn som med all önskvärd tydlighet speglade en hård tid med en tuff vardag.
Staden var på 1800-talet känd som - Hangtown! Namnet kom inte till av en slump. Rannsakningarna på platsen var mångtaliga och snabbt avklarade, och straffen utdömdes med omedelbar verkan!
Till Hangtown kom en dag 1856 en ung man, med 50 cents på fickan, för att söka lyckan på guldfälten. Hans namn var John Mohler Studebaker.
"WHEELBARROW JOHNNY"
Nu var inte John någon äventyrlig karaktär som sökte sig till denna opportunistiska verksamhet. Det var i brist på annat.
Hans båda bröder, Clem och Henry, byggde hästvagnar i ett eget företag, beläget i South Bend, Indiana. Men då företaget var litet och nyligen startat fanns det inte utrymme för brodern John, som en tredje partner.
Därför sökte sig John Mohler Studebaker - som så många andra - västerut för att söka sin framgång. Den kom han också att finna, men inte på det sätt som han från början hade i tankarna.
När han kom till Hangtown hade han, med de 50 cents som återstod av reskassan, inte mycket att hämta. Det var inte ens tillräckligt till spade och vaskpanna. Inte i Hangtown 1856, då priserna var hutlösa på allt material. Till en början var det därför svårt att klara sig ens för dagen.
Men den unge Studebaker hade en skarp hjärna, och kom snabbt underfund med vilka behov som fanns. Det dröjde inte lång tid innan han hade startat sin egen verksamhet.
Det mesta av vad som behövdes på den expanderande orten transporterades dit, och den tillverkning som fanns inskränkte sig till spadar och yxor. Men något som desperat behövdes var skottkärror. John blev snabbt känd i Hangtown som "Wheelbarrow Johnny".
Efter fem år som skottkärretillverkare vände John ryggen åt Hangtown med $8.000 på fickan! En hel förmögenhet på den tiden!
Han återvände - med sin kraftigt utökade reskassa - till sina bröder i South Bend. De hade under tiden skaffat sig ett gott rykte för sina välbyggda vagnar. Dock hämmade frånvaron av kapital en expansion av företaget.
John investerade sina pengar och det satte omedelbart fart på hjulen. Rörelsen växte snabbt och man kunde tidigt börja leverera sitt material till armén, då inbördeskriget som pågick, formligen slukade material.
Efter kriget gav sig folk västerut i allt större omfattning, det var en god marknad för Studebaker som tillverkade transportmaterial, och man gjorde allt större framgångar.
1902 började man tillverka bilar och som vagntillverkare blev det naturligt att även producera lättare lastvagnar. Detta fortgick till 1916, då personvagnstillverkningen tog överhand.
LASTVAGN MED RAK 8
Med 13 år utan egen lastvagnsproduktion började man 1929 att åter tillverka en lätt truck baserad på personbilsmodellen President Eight med en rak 8-cylindrig motor på 337 cu.in.
Men största berömmelsen som tillverkare av pickups gjorde man sig med Studebaker Coupe Express. En utomordentligt vacker vagn med utdragna skärmar och stepside-flak. Den tillverkades tyvärr bara mellan åren 1937 och 1940, men med dess stora försäljningsframgångar, låg marknaden öppen även för kommande modeller.
Från 1950 kunde Studebaker också räkna sig till toppen effektmässigt, då den 6-cylindriga motorn från Commander kunde erhållas. Den utvecklade 102 hk vid 3200 v/min och hade en cylindervolym på 245,6 cu.in., vilket gav ett betydligt bättre vridmoment än tidigare.
Trots att det var en alldeles utmärkt vagn sjönk försäljningen rakt nedåt, och 1954 såldes bara 15.608 Studebaker 3R Series totalt. Därmed hade siffran sjunkit med 75 procent på sju år!
V8 SOM OPTION
Till 1954 års modell hade vissa modifieringar gjorts på karossen i moderniserande syfte, bland annat hade man infört hel vindruta i stället för delad som tidigare.
Men som åren gick kom andra fabrikanter med allt starkare motorer och toppventilsmotorerna slog ut de gamla sidventilsmotorerna.
För att möta detta erbjöds 1955 Studebaker Pickup E Series med en toppventils V8 på 224,3 cu.in. som hade en effekt på 140 hk vid 4500 v/min. Dessutom kunde automatlåda erhållas mot pristillägg.
Med detaljförbättringar existerade modellen till och med 1960 års modell, då den helt ersattes av Champ Pickup. Studebaker fortsatte sedan att tillverka pickups fram till 1964. Därefter flyttades produktionen till Canada och i samband med detta upphörde tillverkningen av lastvagnar.
LÅNG SMÄRTSAM VÄNTAN
Jim Semone i Modesto, California, hade förgäves försökt köpa denna lilla rara pickup under en lång tid från den man som köpte den fabriksny 1955. Den användes bara ett par år in på 60-talet och ställdes sedan upp utomhus.
Totalt hade den inte hunnit rulla mer än 24.000 miles, (knappt 3.900 mil), men väder och vind tärde på lackeringen och den började så småningom att rosta. Dörrarna hade dessutom tagits av, så med tiden såg den ganska bedrövlig ut.
Jim Semone försökte under flera år köpa bilen. Men den gamle mannen ville inte sälja till något pris. Med tiden avled dock ägaren och bilen ärvdes av sonen.
Jim trodde sig knappast möta några hinder när han åter försökte att handla, men det var samma sak - inte till salu för något pris. Märkligt nog avled dock sonen en kort tid efter sin far och Jim kunde till sist köpa bilen av änkan.
Trots att den stått oanvänd i många år var det faktiskt bara för Jim att fylla på bensin och sätta i ett friskt batteri, så startade motorn. Mekaniskt var den i toppskick och inga delar behövde bytas ut.
Däremot var det ett avsevärt arbete att återställa kaross och interiör. Rosten hade tärt mycket hårt, (med californiska mått mätt), och fåglar, möss och insekter hade satt sina spår i gömda utrymmen.
EKONOMIMODELL
Modellen är den enklaste i 1/2 tons utförande med den minsta 6-cylindriga motorn från Champion på 186,5 cu.i., som 1955 utvecklade en effekt på 92 hk vid 3.800 v/min.
Transmissionen är 3-växlad manuell, men till denna är en Borg-Warner overdrive med kickdownfunktion kopplad för bästa bränsleekonomi. För $103.96 i tillägg kunde en sådan erhållas.
Med den korta sträcka som bilen körts, och det låga bensinpriset på 50-talet, har knappast merkostnaden för denna overdrive sparats in. Men genom ett lägre motorvarv ges en behagligare ljudnivå i högre hastigheter.
Värmeanläggning var option och denna vagn är utrustad med det dyrare alternativet, som kostade $53.80. Heavy Duty bakfjädrar med ett extra blad kostade $6.15, luftrenare med oljebad $2.12, och solskydd för passagerarsidan fick man för $1.96. Den hade också överdimensionerade 4-lagrade däck, 7.10x15 för $24.85.
Lackeringen är "Cherokee Red" och "Shasta White". Färgkombinationen anger att bilen är tillverkad i slutet av modellåret, eftersom den inte fanns att tillgå under det första halvåret.
Det är en unik vagn av ett märke som nu hör till historien. På 60-talet var andrahandspriserna på dessa vagnar bara några dollars, och avskrotningen var i det närmaste total.
Detta i kombination med de låga tillverkningssiffrorna - 1955 års modell gjordes bara i 12.003 exemplar - har gjort att ytterst få vagnar existerar idag.
Många bilrenoverare ryggar också tillbaka när det gäller ett billigt märke som är ovanligt, och som kan vara mycket svårt att renovera till toppskick utan att avvika från originalutförande. Men som tur är finns det sådana människor som Jim.
Han har bara visat upp sin vagn en enda gång, och det var på 1986 Modesto Concours d'Elegance. Där vann han första pris i klassen, och det kanske säger något om bilens skick. Ett pris som Jim var väl värd, med sitt bidrag till skapandet av ett levande stycke bilhistoria.
Ett stycke bilhistoria som började med en skottkärra i Hangtown...
