Idén till uppkomsten av LaSalle föddes redan i början av 20-talet. Sedan koncernens grundare William Crapo Durant för andra gången sparkats ur GM den 30 november 1920, hade bolagets ledning haft ett ansträngande arbete att sätta sig in i alla de affärer som Durant förverkligat. Han hade arbetat efter filosofin att köpa praktiskt taget alla företag han kom över. Det enda kriterium som behövde uppfyllas var, att företaget antingen var underleverantör till bilindustrin, eller konkurrent till General Motors. När Pierre S. du Pont tog över efter Durant, bestod bolaget av en oändlig mängd företag. Många små och åtskilliga olönsamma. Endast Buick och Cadillac ansågs riktigt väletablerade. General Motors hade enbart 16 procent av marknaden medan Ford Motor Company hade hela 60 procent! I april 1921 tillsatte du Pont en arbetsgrupp med Alfred P. Sloan Jr. som chef. Uppgiften var att föreslå förändringar med avsikt att sanera koncernen och nå en större marknadsandel än Ford. De närmaste åren slogs verksamheter ihop, vissa företag såldes, andra lades helt enkelt ned. Sloan Jr. uppmärksammade att vissa märken inom General Motors konkurrerade med varandra. Men inom andra prissegment fanns stora luckor. Hans strategi blev att varje märke inom GM skulle arbeta inom "sin" prisram. Den dyraste modellen av Chevrolet skulle således ha obetydligt högre pris än den billigaste Pontiac och så vidare. De luckor som fanns i prisstegen skulle fyllas med nya bilmodeller eller bilmärken. En sådan lucka uppenbarades mellan Buick och Cadillac och 1924 presenterade Sloan Jr. förslaget om ett kompletterande bilmärke i prissegmentet omkring $2.000.00, för Herbert H. Rice som då var president och generaldirektör för Cadillac.
Ännu en fransk upptäcksresande
Det slutliga inititivet tog Lawrence P. Fisher när han blev president och generaldirektör för Cadillac Motor Car Company den 1 maj 1925. Hans första åtgärd var att avsätta $5.000.000.00 för utbyggnad av kapaciteten till 60.000 bilar årligen. Satsningen mötte inget motstånd från den högsta ledningen i General Motors. Sedan den 10 maj 1923 satt Alfred P. Sloan Jr. själv som president för koncernen. Tanken att kalla den nya, medeldyra modellserien Cadillac, föresvävade inte Fisher. Tvärtom hade han för avsikt att stärka statusen kring namnet Cadillac än mer. Istället behövdes ett helt nytt bilmärke. Cadillac var uppkallat efter den franske upptäcksresanden Antoine de la Mothe Cadillac som år 1701 grundade staden de Troit, senare anglicerat till Detroit. Det nya bilmärket skulle ju bli en "kollega" till Cadillac. Vad var då naturligare än att uppkalla den nya bilen efter en kollega till mannen Cadillac? Rene Robert Cavelier, Sieur de la Salle var namnet på en annan fransk upptäcksresande, vilken 1682 för kung Louis XIV i Frankrike, gjorde anspråk på ett helt landområde, som blev delstaten Louisiana. Vad direktörerna hos Cadillac antingen missade, eller inte fäste något avseende vid, var det enkla faktum att Sieur de la Salle blev mördad av sina egna män under en marsch i östra Texas 1687! På ett häpnadsväckande sätt skulle detta öde flyttas över även till bilmärket!
Äntligen en formgivare
Harley Jefferson Earl föddes den 22 november 1893 i Hollywood, California. Hans far, Jacob W. Earl, hade fyra år tidigare startat tillverkning av hästvagnar under namnet Earl Carriage Works. Verksamheten blomstrade och speciellt intresse visade Jacob Earl för de specialbeställningar av bilkarosser som firman fick. För att bättre leva upp till tidens anda ändrades bolagsnamnet 1908 till Earl Automobile Works. Först tillverkade man mest karosseridetaljer och utsmyckningar som kompletterade redan befintliga karosser. 1918 tog sonen Harley J. Earl över chefsskapet. Därmed inleddes en ny och spännande epok. Istället för att enbart tillverka karosser respektive utsmyckningsdetaljer, erbjöd Harley Earl speciellt formgivna karosserier. Filmstjärnorna från Hollywood blev en allt större och allt mer entusiastisk kundkrets, när det gick upp för dem att Earl Automobile Works kunde erbjuda en formgivning som avvek från normal standard. Det verkliga genombrottet kom då komikern Fatty Arbuckle tog emot sin strömlinjeformade bil till priset av ofattbara $28.000.00. En betydligt viktigare kund var emellertid Don Lee som var ensamdistributör av Cadillac på hela den amerikanska västkusten. Allt fler kunder beställde sin Cadillac med specialkaross från Earl, så samma år som Harley Earl tog över efter sin far, sålde han verksamheten till Don Lee. 1919 ombildades bolaget till Don Lee Coach & Body Corporation och Earl blev högste chef. Flertalet Cadillac tillverkades kompletta med karosseri, men ett mindre antal såldes som chassier. När därför Don Lee i juli 1925 beställde 100 chassien med skärmar och framparti av den 5-sitsiga, då helt nya Cadillac Series 314, väckte ordern sensation och förundran i Detroit. Ett samtal med Don Lee klargjorde att det i Los Angeles fanns en man som förmodligen mer hörde hemma i Detroit! Vintern 1925 reste därför Lawrence P. Fisher till Hollywood för att träffa Lee, som presenterade honom för Earl. Mötet resulterade i att Earl övertalades att komma till Detroit i början av 1926 för att hos Cadillac formge en fullständigt ny bil. Fram till dess hade formgivare ensidigt arbetat med specialkarosser. Serietillverkade bilar hade fått sin utformning av konstruktörer, som hade mer sinne för den tekniska helheten, än för själva formen. När LaSalle introducerades i mars 1927 blev den världens första serietillverkade bil, ritad av en riktig designer.
Historieböckerna har fel
Sloan Jr. hade räknat med att få se en elegant, men ganska standardbetonad personbil i prisklassen runt $2.000.00. Han borde känt Lawrence Fisher bättre! I den stora brödraskaran Fisher, var det Lawrence som tveklöst var den mest färgstarke. Åtskilliga historier låter berätta hur "Larry" Fisher var färgsprakande klädd, om hans playboy-fasoner, hans ständiga erövringar av sköna damer och hans nästan oförlåtliga sätt att ge ut pengar. Medan finansfurstar hyrde en järnvägsvagn för resor genom USA, valde Lawrence Fisher att köpa ett helt set med Pullman järnvägsvagnar! En av vagnarna sades mer eller mindre enbart ha använts för att frakta champagne. Sannolikt behövdes det en bildirektör av den kalibern för att upptäcka och rentav förstå värdet av bilars skönhet. Att med andra ord anlita Harley Earl. Inte sannolikt, utan alldeles tveklöst behövdes det en person som Lawrence P. Fisher, för att Cadillac Motor Car Company skulle spendera enorma summor på att utveckla två nya motorer - en 12-cylindrig och en 16-cylindrig, båda naturligtvis i V-form, vilka kom till 1930 års modell. Inte kunde man då vänta sig att LaSalle skulle bli en fin mellanklassbil för $2.000.00. 1927 års LaSalle blev 15 olika modeller, fördelat på tre modellserier och i prisläget från $2.495.00 upp till $4.700.00. De fyra finaste modellerna tillverkades av Fleetwood och betraktades som utsökta lyxbilar. I många motorhistoriska böcker framstår LaSalle som ett misslyckat projekt rent företagsmässigt. Det är helt fel! Redan av första årsmodellen såldes LaSalle i 10.767 exemplar, vilket dels kan jämföras med 1926 års modell av Cadillac, som såldes i 14.249 exemplar, dels med det faktum att bilmärket Cadillac ökade sin försäljning 1927 till 36.369 bilar. Sammantaget sålde Cadillac Motor Car Company 47.136 bilar av 1927 års modell! Detta var inget annat än sensation. Aldrig tidigare hade Cadillac kommit i närheten av ett sådant produktionsresultat. Vi skall inte här gå in på att beskriva de olika årsmodellerna av LaSalle. Varje årgång är värd sådan uppmärksamhet, att det finns anledning återkomma till det. Däremot måste tillbakavisas de negativa påståenden om låga försäljningssiffror, främst 1931 och 1932, som har figurerat. Det förtjänar att nämnas att med 1929 års modell överträffade LaSalle, med 22.961 bilar, Cadillac som såldes i 18.004 exemplar. 1930 såldes LaSalle i 14.986 exemplar medan Cadillac med V8 såldes i 11.005 exemplar. Det året sålde Cadillac dessutom 5.725 bilar med V12 och 3.250 med V16. Årsmodell 1932 såldes LaSalle i enbart 3.386 exemplar och 1933 var siffran 3.482 bilar. Men 1933 såldes det ändå fler LaSalle än Cadillac! De låga siffrorna berodde uteslutande på lågkonjukturen och inte på att LaSalle skulle ha varit en felaktig satsning. Detta besannades än mer under åren 1934-1939 då LaSalle ständigt svarade för mer än 50 procent av divisionens totala produktion. Särskilt påtagligt blev detta vid sammanräkningen av 1939 års modell. Av totalt tillverkade 35.582 bilar inom divisionen, var hela 22.001 LaSalle! Sanningen var att Cadillac tappade marknadsandelar till LaSalle! Något som aldrig varit avsikten och som naturligtvis inte kunde tillåtas fortsätta.
Förmågan att se framtiden
LaSalle hade varit en riktig satsning från början, och under större delen av 30-talet hade LaSalle hållit uppe den totala sysselsättningen hos Cadillac. I själva verket hade LaSalle skapat en ny bilklass - lyxbilens lågprisklass. När depressionen släppte 1937 vidtog en ny tidsepok. Marknaden för extremt dyra lyxbilar kom aldrig tillbaka. Istället skapades ett stort behov av lyxiga bilar till överkomliga priser. Konkurrenterna Packard och Lincoln presenterade varsin lågprisserie, men behöll sina statustyngda märkesnamn. I tysthet kompletterade koncernbrodern Buick sitt program uppåt. Det blev trångt för LaSalle och speciellt Packard lyckades utomordentligt väl med sin lågprisserie. Under åren med Lawrence Fisher som chef hade ledningen för Cadillac föresatt sig att knäcka Packard. Detta lyckades också vad beträffar den traditionella lyxbilsmarknaden. Desto större var besvikelsen att Packard sålde betydligt mer av sin lågprisserie, än vad LaSalle sålde. Ändå har detta en enkel förklaring. Packard var fortfarande ett statustyngt namn och hade så varit sedan seklets början. Dessutom kostade en LaSalle 30-50 procent mer än motsvarande Packard! Hos Cadillac såg man framtiden an med stort allvar. Nicholas Dreystadt hade efterträtt Lawrence Fisher den 1 juni 1934 och besatt kanske inte hans sätt att se allt i rosenrött. Istället verkade det som Dreystadt hade förmågan att se längre in i framtiden. Han insåg att Cadillac måste introducera en lågprisserie som Packard och i det läget fanns inte längre något utrymme för LaSalle. Ändå tvekade han länge innan det dödande skottet slutligen avlossades.
Den sista årsmodellen
1940 blev den sista årsmodellen av LaSalle, men ingen visste om det. Inte ens den stora designstudion hade nåtts av beskedet. Där arbetade man för fullt med en helt ny, mer strömlinjeformad LaSalle till 1941 års modell. Kunderna som fick den påkostade försäljningsbroschyren med nymodig plastringsbindning kunde inte ana, att man var spekulanter på ett bilmärke som var på väg att försvinna. Ändå påpekade man på de 14 första sidorna att LaSalle i allt som var viktigt, var en Cadillac! Ja, på det första uppslaget fanns ordet "Cadillac" med inte mindre än 31 gånger! Naturligtvis var detta inte avsett som ett hemligt meddelande till kunderna, att LaSalle snart skulle ersättas av en billigare Cadillac. Något sådant beslut hade ännu inte tagits. Istället ville man ta varje tillfälle i akt att påminna om det nära släktskapet, allt för att stärka imagen runt namnet LaSalle i konkurrensen med Packard och Lincoln Zephyr. Två modellserier tillverkades, Series 50 och Series 52 Special. Till utseendet var Series 50 snarlik 1939 års modell. Ändå var den baserad på ett nytt chassi med 123" hjulbas mot tidigare 120". Naturligtvis användes en separat ram med längsgående rambalkar. Förutom kraftiga tvärbalkar försågs chassiet dessutom med en utomordentligt kraftig X-förstärkning. Framvagnen hade knäledsfjädring med spiralfjädrar. Bak fanns en stel axel med längsgående halvelliptiska bladfjäderpaket. Motorn var den sedan tidigare beprövade V8:an på 322 cu.in. med sidventiler. Med förbättrad förgasare höjdes effekten till 130 hk vid 3400 v/min. Enligt broschyren räckte det för en acceleration 0-90 km/tim på 11,0 sekunder! 3-växlad manuell låda användes och givetvis försågs LaSalle med den så moderna och bekväma rattväxelspaken. De täckta modellerna kunde mot lågt pristillägg utrustas med värmeanläggning, inbyggd under framsoffan och med varmluftsutblås såväl framåt som bakåt. Den största exteriöra förändringen var nedflyttningen av strålkastarna. Dessa hade varit monterade i strömlinjeformade strålkastarhus, men till 1940 års modell blev de till största delen integrerade i framskärmarna. Frontens båda sidogrillar gjordes mindre och istället byggdes kromdekoren på utefter motorhuvens sidor. Att man verkligen var i en designmässig brytningstid vittnar det faktum, att varje kund fick välja om man önskade förse sin LaSalle med utvändiga fotsteg, eller inte. Valet var kostnadsfritt. Formgivningen av karossens nedersidor hade utformats så, att fotstegen egentligen var överflödiga. Men eftersom ett antal äldre kunder möjligen önskade fotsteg, tillät designen sådana utan att de skulle uppfattas som estetiskt störande. Ett annat intressant tillbehör var möjligheten att beställa sin LaSalle med soltak. Fem karosserialternativ erbjöds; 4dr Sedan, 2dr Sedan, Coupe, Convertible Coupe, samt Convertible Sedan.
Series 52 Special
Den verkligt stora nyheten var Series 52 Special. Förutom chassiet med 123" hjulbas, var Series 52 Special en fullständigt ny vagn. Grundkarossen delades med den för året också helt nya Cadillac Series 62. Formgivningen var klart inspirerad av den mycket moderna Cadillac Sixty Special. I jämförelse med Series 50, var Series 52 Special påtagligt bredare, längre och lägre. Formgivningen kallades Torpedo på grund av den dominerande strömlinjeformen där karosseriformerna var betydligt mer homogent förenade än tidigare. Den mer lutande vindrutan och den flacka taklinjen med kraftig lutning på bakfönstret gav Series 52 en vision av fart och sportighet. Enligt många bedömare blev Series 52 den vackraste LaSalle som byggdes! Praktiskt innebar den nya karossen också en rad fördelar. Den hade större dörröppningar och var därmed lättare att stiga i- och ur. Benutrymmet var bättre både fram och bak och den ökade bredden förbättrade naturligtvis också komforten i sidled. När försäljningsbroschyren trycktes i september 1939, fanns bara två karosserialternativ av Series 52, Special Sedan samt Special Coupe. Inte förrän våren 1940 utökades programmet med ytterligare två, Special Convertible Coupe samt Special Convertible Sedan. Högre priser stoppade inte försäljningen av Series 52. Av 1940 års Series 50 tillverkades 10.380 exemplar, inkluderat 1.030 Commercial Chassis med 159" hjulbas. Series 52 Special tillverkades i 13.750 exemplar. Av dessa var enbart 425 bilar Special Convertible Coupe, som den mörkblå vagnen på bilderna. Den öppna 4-dörrars modellen Special Convertible Sedan framställdes i blott 75 exemplar, men vi skall ha i minnet att båda dessa vackra bilar introducerades sent på modellåret och i augusti 1940 stoppades produktionsbandet - för alltid.
Commercial Chassis
För bilentusiaster i Europa kommer det måhända som en överraskning att Cadillac och LaSalle också tillverkade kommersiella fordon. Det var dock uteslutande extra kraftiga chassien med mycket lång hjulbas, avsedda främst för specialkarosser som ambulanser och begravningsfordon. De sistnämnda gjordes både i täckt version för transport av kistan och i öppen version som blomsterbil. För begravningsändamål krävdes vagnar med stor värdighet och för ambulanser kom den starka V8-motorn mycket väl till pass. I den påkostade specialbroschyren över Cadillac och LaSalle Commercial Cars och Chassis exponerades även Cadillac Series 72 och Series 75 limousiner, tillsammans med ett flertal specialbyggen från olika karosseritillverkare. För året var åtta olika karosseribyggare auktoriserade av Cadillac. Fem av dessa fanns i Ohio, en i Indiana, en i Illinois, och en i Canada.
Avrättning föder framgång
Sedan introduktionen i mars 1927 hade LaSalle tillverkats i 205.000 exemplar. Det är inget föraktfullt resultat om man betänker att 30-talets djupa lågkonjuktur inkluderas i denna tidsepok och att LaSalle, den initiala målsättningen till trots, var en dyr och påkostad vagn. Men för Nicholas Dreystadt fanns inget utrymme för sentimentalitet. Den amerikanska bilindustrin var mitt inne i en närmast explosiv tid med helt nya bilmodeller varje, eller vartannat år! Den planerade 1941 års LaSalle skulle fått en helt ny kaross med 126" hjulbas och hade därmed blivit en ännu större och än mer imponerande bil. Genom att förse den med grill och utsmyckningsdetaljer från Cadillac sparade man kostnader för pressverktyg med en lägre tillverkningskostnad som följd. Marknadsföringen av ett bilmärke istället för två, var billigare och framför allt enklare. Det tyngst vägande skälet var ändock det faktum, att den nya bilen skulle få heta Cadillac. Den introducerades i september 1940 som Cadillac Series 61 och fanns endast i två karosserialternativ. 2dr Coupe med fastbackdesign samt 4dr Sedan med sluttande, obruten taklinje. Båda alternativen fanns i basutförande och som Deluxe. Utan någon speciell avslutning upphörde helt enkelt LaSalle att finnas till. Liksom sin franske namne, blev den avrättad i all tysthet av sina egna. De få sorgetårar som möjligtvis fälldes, fick ingen uppmärksamhet. Dess efterträdare såldes i 29.250 exemplar i 1941 års modell och Cadillac ökade sin totala försäljning till fantastiska 66.130 bilar! Det var det bästa året dittills i märkets då 39-åriga historia, vem brydde sig då att det stod några dammiga exemplar med namnet LaSalle och siffrorna "1941" på nummerskyltarna i en ordentligt låst lagerhall. Det viktigaste var att ingen fick se dem. Istället uppmanades återförsäljarna att snarast plocka ned skylten med namnet LaSalle.
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
