Idag finns det många som väljer att byta sina sommardäck till dubbade vinterdäck just för att känna sig säkra att inte överraskas av ishalka. Dubbade vinterdäck ger givetvis ett avsevärt mycket bättre väggrepp än odubbade vinterdäck.
Men regeringen och ett 20-tal kommuner överväger att förbjuda användning av dubbade vinterdäck. Det är tal om att detta förbud kommer framför allt att gälla på tätt trafikerade gator i storstäder. Men risken är uppenbar att förbudet utvidgas och kommer även gälla i hela städer eller hela kommuner. Kommer bilägare bli tvungna att byta däck vid stadsgränsen för att ens få komma in i staden?
Att förbjuda dubbade vinterdäck har varit på tapeten förut, men då har inte miljöhotet nämnts direkt. Istället har man riktat in sig på hur dubbarna sliter på vägarna. Och att man behöver bekosta mycket pengar för att underhålla vägarna. Men nu har även den påstådda miljökonsekvensen blivit en ännu tyngre punkt i denna debatt.
Regeringen och ett 20-tal kommuner överväger att förbjuda dubbade vinterdäck på grund av att dubbarna river upp små partiklar kallade PM 10. Detta är små partiklar som kan liknas vid en typ av vägdamm som rivs upp när man använder dubbade däck. Partiklarna påstås kunna orsaka astma, allergier och andra luftvägsbesvär.
BYRÅKRATER VILL LEKA GUD
Tyvärr får man uppfattningen att det glöms bort att vägdammet inte bara kan skapas med dubbar från ett bildäck. Utan att dessa partiklar kommer från ett antal olika källor. T.ex. förbränning av fossila och biobränslen, skogsbränder, havssalt, sand och andra typer av jordmaterial. Och att dessa partiklar rivs även upp med vanliga däck, dock inte i lika stor grad. En del av dessa partiklar kommer inte ens från biltrafiken eller från något annat som människan skulle kunna påverka, utan från naturen själv.
Är det så att Lena Erixon - generaldirektör på Vägverket och Ulla Hamilton, miljö- och trafikborgarråd i Stockholm vill leka Gud, och tro att förbud mot dubbar skulle ändra klimatet.
Ifall dubbarna skulle förbjudas, så är det sannolikt att halkbekämpning av vägarna kommer att öka, och då kommer ju även de farliga partiklarna att öka. Då är vi automatiskt tillbaka på ruta 1.
ETT TOTALT FÖRAKT FÖR MÄNNISKOLIV
Sverige har många olika krav på sig eftersom vi är med i EU. Ett av dessa krav är EU:s miljönorm för skadliga partiklar. Något som vi inte kan veta är om det skulle räcka med att förbjuda dubbdäck, när dessa partiklar kommer från så många källor. Och det finns så många andra faktorer, än bara vilka däck som används på dagens bilar som kan påverka luftkvaliteten.
Något som man har efterstävat (åtminstone sagt att man har eftersträvat), är nollvisionen 0 döda i trafiken. Frågan är hur man skall uppnå denna nollvision när man istället är beredd att motarbeta den? Att tvinga bilförare att åka mer osäkert med odubbade vinterdäck, är ett bevis för ett totalt förakt för människoliv!
Eller är Vägverket beredda på att anlägga värmeslingor i vägbanor och underhålla vägarna i sådan hög grad att någon halka inte skulle kunna uppstå? Och detta utan att vi bilägare skulle bli drabbade av ännu mer skyhöga vägavgifter?
DUMDRISTIGA ÄRO DE SOM INTE VETA MEN ÄNDOCK TRO
Ulla Hamilton är en av dem som propagerar starkt för ett dubbdäcksförbud. Hon anser att ett dubbdäcksförbud på en eller några av Stockholms gator kan vara svaret på en dålig luftkvalitet i Stockholm. Tanken är så absurd, att den direkt faller på sin egen orimlighet. Det är förfärande dumdristigt!
Det finns givetvis inga garantier eller bevis på att ett dubbdäcksförbud ens skulle göra en mätbar skillnad på luftkvaliteten. Istället talar allt sunt förnuft för motsatsen!
Ulla Hamilton erkänner själv att hon inte vet om ett dubbdäcksförbud skulle vara svaret. Att utföra dessa typer av experiment med uppenbar risk för ännu fler allvarliga trafikolyckor verkar vara ett bevis på en oerhört bristande kompetens!
Hur skulle det vara om Ulla Hamilton omedelbart lämnade sin politiska befattning som miljö- och trafikborgarråd i Stockholm, och istället tog värvning hos Frälsningsarmén som ansvarig för en av deras soppgrytor!
Av Richard E. Olfwenstam
