Felaktig myndighetsutövning på Svensk Bilprovning och Vägverket

I en mycket intressant pressrelease från Bilimportörernas Riksförbund (BIRF), avslöjas oegentligheter vid myndighetsutövningen både hos AB Svensk Bilprovning och Vägverket.

Vägverket har bemyndigats av Regeringen att utfärda föreskrifter gällande ett fordons beskaffenhet. Föreskrifterna gällande bilar och släpvagnar som dras av bilar finns i Vägverkets Författningssamling, VVFS 2003:22. När det gäller fordon som importerats för eget bruk, och liknande, finns i Vägverkets författningssamling, VVFS 2003:25 vissa undantag från den förstnämnda föreskriften.

Vägverkets Författningssamling, VVFS är dock i vissa fall så översiktlig att det inte går att utläsa hur ett fordon skall vara beskaffat. Tjänstemännen på Vägverkets fordonsavdelning bestämmer därför, i samråd med tjänstemän på Bilprovningens huvudkontor, hur föreskrifterna skall tolkas och tillämpas.

Bilprovningen beskriver sedan närmare i den s.k. Besiktningshandboken vad som avses i VVFS och hur reglerna skall tolkas och tillämpas av de enskilda tjänstemännen på Bilprovningen. Det är således inte enbart frågan om instruktioner till tjänstemännen på Bilprovningen utan Besiktningshandboken fungerar som en förlängning av VVFS.

Som exempel kan nämnas att i Vägverkets föreskrifter (2003:25) om undantag för fordon importerade för eget bruk, m.m. 4§ p.1 anges att:

”Bil eller släpvagn som dras av bil, och som är importerat för eget bruk, får brukas i trafik även om lyktor och strålkastare inte är av godkänd typ. Om detta undantag tillämpas skall lyktorna eller reflexanordningarna istället vara utförda i enlighet med amerikansk standard SAE".

Föreskriften torde därmed åsyfta ett undantag från hela 21 kap ang belysning i VVFS 2003:22 då det där anges att belysningen skall vara typgodkända enligt närmare angivna krav i EG-direktiv och ECE-reglementen.

Men i Bilprovningens Besiktningshandbok finns kommentarer som säger att så inte alls är fallet. Bilprovningens Besiktningshandbok är dock inte offentlig för envar. För att få tillgång till densamma måste man abonnera på den via Bilprovningens hemsida till en kostnad av 1.200 – 6.000 kr/år, beroende på vilka delar av Besiktningshandboken man vill ha tillgång till. Detta innebär att det, för gemene man, är omöjligt att känna till vad som är gällande rätt.
I Bilprovningens kommentar i Besiktningshandboken till ovan nämnda 4§ p.1 anges att:

”Undantaget gäller endast för EG/ECE märkningen. Strålkastare, lyktor och reflexer ska vara avsedd för rätt användningsområde samt ha för användningsområdet rätt färg. T.ex. får inte backlykta byggas om till körriktningsvisare, parkeringslykta borras in i strålkastare o.s.v..”
”Xenonljus: tilläggskrav på nivåreglering och strålkastarrengöring skall uppfyllas även på SAE-märkta strålkastare".

Regeln i VVFS 2003:25, 3 kap, 4§, p.1. tillämpas således i praktiken på det sätt att undantaget från VVFS 2003:22 enbart gäller kravet på EG/ECE-märkta belysningsglas och de bilar som är utrustade med Xenonstrålkastare måste även vara utrustade med nivåreglering samt rengöring av densamma, vilket inte kan utläsas i VVFS 2003:25, 3 kap, 4§, p.1.

Bilprovningens kommentar om Xenonljus infördes under 2007. Tidigare tillämpades inte det åsyftade kravet på nivåreglering av Xenonstrålkastare på fordon som importerats för eget bruk eller liknande. När kravet infördes så kungjordes detta inte på något sätt. Allmänheten var därmed helt ovetande om detta krav när det infördes. Inga remissinstanser blev underrättade och än mindre gavs de tillfälle att yttra sig över det nya kravet på fordonen. Detta föranledde att flera fordon blev underkända, vilket hade kunnat undvikas om regeln hade kungjorts på ett lagenligt sätt, samt varit offentlig för envar.

Vidare kan tilläggas att det, när ett beslut om att ett fordon underkänts vid kontrollbesiktning utfärdas, inte bifogas någon besvärshänvisning. På baksidan av ett besiktningsprotokoll anges endast att:

”På din begäran kan platschef eller tekniskt ansvarig på station ompröva besiktningsresultatet".

De ovan nämnda omständigheterna är inte i överensstämmelse med de krav på rättsäkerhet och förutsägbarhet som uppställs i svensk lag. Så sent som i mars 2007 påtalade dessutom Europakommissionen vilka rättsäkerhetskrav som skall gälla i en medlemsstat vid en kontroll av ett fordon. De berörda myndigheterna tycks inte ha fäst någon vikt vid detta.