Det största misstag som General Motors har gjort i modern tid, var utan tvekan att först köpa in sig i Saab. Och sedan ta över även resten av det förlustdrabbade företaget, som gavs bolagsnamnet Saab Automobile AB.
Under alla år har Saab gått med miljardförluster. Företaget hade gamla, omoderna bilmodeller, med i många avseenden en vansinnig konstruktion! Visst gav detta Saab en högst personlig profil, men det dög inte som affärsidé.
När GM i Detroit försökte standardisera Saab slog man bakut i Trollhättan. Envisa svenskar accepterade inte att anpassa sig efter verkligheten, trots stora påtryckningar från både USA och Opel i Tyskland, med vilken man förväntade sig att samarbeta med.
Under åren som Saab var GM´s gökunge omvandlades dock modellerna stegvis till det bättre. Men det skedde med ständiga strider och ett hårt motstånd från den svenska fabriken.
Sedan några år har GM tagit i med hårdhandskarna och 2010/2011 skulle faktiskt Saab kunnat visa upp en rad moderna produkter som säkerligen hade sålt betydligt bättre, än det man hittills har kunnat erbjuda.
I den rådande krisen inom världens bilindustri, är det därför inte konstigt att GM fått nog av Saab. Visst kan det kännas vemodigt för en del svenska nationalister att GM lämnar det sjunkande skeppet.
MAUD OLOFSSON HATAR BILAR
Mer förvånande är det att Sveriges sannolikt främsta bilhatarkvinna - näringsminister Maud Olofsson - inte går in och stöttar Saab.
Visst följer hon sina bilhatarideal tillsammans med grönsakslyrikern och miljöministern Andreas Carlgren, genom att envetet som om hon vore en välgödd åsna, vägra ta ett steg i rätt riktning!
För detta kanske man tyvärr inte kan klandra henne, hon är i varje fall konsekvent och hyllar sin politiska grundinställning att "allt vad bilar heter skall bort". Men som näringsminister har Maud Olofsson istället ett ansvar för Sveriges exportmöjligheter, landets totala ekonomi och givetvis för alla 10.000 tals arbetare (inklusive underleverantörer och återförsäljare) som kommer att beröras den dag Saab upphör, att vara ett svenskt bilmärke.
Det är nämligen inte särskilt sannolikt att Saab bara läggs ner. Att fabrikerna slår igen portarna och att man skickar hem resten av arbetarna. General Motors har förklarat att man är beredd att skänka bort bilfabriken och märket gratis, bara det finns någon som vill ta emot det.
Och snedögda kineser strosar runt bilfabriken som marskatter och kastar lystna blickar på Saab. Fabriken är ju en gratis munsbit.
Men är då inte allt frid och fröjd? Kanske inte riktigt. Den dag som kineser (eller företagare från vilket annat land som helst) slår klorna i den döende bilfabriken, låter man givetvis inte den vara kvar på plats.
Skräpet monteras ner och hela produktionen kommer att flyttas till ett land i Fjärran Östern, där arbetarlönerna visserligen blivit mångdubbelt högre, men fortfarande är en spottstyver i relation till svenska löner.
Och de svenska bilarbetarna blir visserligen utan jobb, men av allt att döma tycker Maud Olofsson att det känns bättre i hennes bilhatarhjärta, att staten betalar ut först A-kassa och sedan socialbidrag, istället för att driva en bilfabrik som har dödshoten bakom sig och livskraften framför sig! Ändå är svenska staten majoritetsägare i en mycket lång rad företag i olika branscher.
Men att rädda en 60-årig bilfabrik vore rent av förfärligt - eller ???