Sedan General Motors ledning i Detroit meddelat på tisdagen, att Opel inte längre är till salu, har det utbrutit kalabalik. Beslutet är ett fruktansvärt nederlag för den tyska regeringen. Det är ett lika stort nederlag för den ryska regeringen. Merkel och Putin rasar. Bilarbetare i Tyskland rasar de också. Och även i Sverige pågår pajkastning mot GM i Detroit.
Idag, den 6 nov avgick högste chefen för Opel, tillika chef för General Motors Europe i vrede. Den 55-årige Carl-Peter Forster är tysk, men uppvuxen i England. Han har ett förflutet hos BMW och blev chef för Opel 2001.
Forster uttrycker avsky över General Motors beslut att behålla Opel och Vauxhall. Från initierade källor i Detroit har vi erfarit, att reaktionen var väntad. Om Forster inte själv hade tagit initiativet att sluta - då hade han tvingats sluta efter beslut från Detroit! Icke önskvärd helt enkelt.
GENERAL MOTORS GÖR RÄTT
Man frågar sig varför denna upprördhet från många håll. Ja, den tyska regeringen känner sig lurad med förbundskansler Merkel i spetsen. För de stolta tyskarna har det varit en vagel i ögat, att en av landets största och mest framgångsrika bilindustrier har varit i amerikansk ägo. Under år som Opel inte förmått nå vinstresultat, har från tid till annan det hängt ett hot från GM i USA. Ett hot om minskad arbetskraft - inte total nedläggning.
Men tyskarna tycks ha glömt bort att Adolf Hitler förstatligade Opel-fabrikerna under andra världskriget och ställde om till krigsproduktion. 1940 rapporterade Opel till GM i USA, att inte mindre än 240 olika regeringsdepartement granskade och/eller styrde företagets verksamhet.
Den verkliga konfrontationen infann sig i juni 1940 då General Motors avböjde tyska statens erbjudande att låta Opel tillverka krigsmateriel, främst V2-bomber.
Kort därpå tvingades General Motors president William S. Knudsen tillkännage: Jag har att rapportera med stort beklagande, att herr Hitler numera är chef över vår tyska fabrik. Därmed var förstatligandet ett fullbordat faktum.
Som en direkt följd att Opel tillverkade bomber, tvingades de allierade totalförstöra fabriken i Rüsselsheim i augusti 1944 genom ett massivt bombanfall.
Efter krigsslutet var inte bara Opel-fabriken satt i ruiner, utan även hela Tysklands ekonomi. Då bönföll man GM att taga tillbaka fabriksanläggningen på nytt, samt bygga upp den igen, så att tyska arbetare skulle kunna få lov att arbeta! GM tvekade intill 1948, men till slut accepterades återövertagandet. Med amerikanska dollars byggdes fabriken upp och med amerikanska dollars fick de tyska arbetarna sin lön och en ny framtid.
Vad gnäller Merkel och tyska regeringen om 2009? Opel ägs till hundra procent av General Motors. Försöker Tyskland återgå till att bli en diktatur? Skulle Opel ännu en gång stjälas från dess rättmätige ägare? Nej, det handlar om storpolitisk prestigeförlust. I sanning svårt att bära för das Herrenfolk?
Och vad är det med den småväxte Putin i Moskva? Visst, det hade varit en fet bit för den föråldrade, statliga bilindustrin i Ryssland, att halka rakt in på västerländsk högteknologi. Men amerikanerna drog honom i den spetsiga näsan!
Och de tyska bilarbetarnas klagan och protestmarscher med röda fanor. För en del år sedan marscherades det också, men då var de röda fanorna prydda av svarta hakkors!
Opel sysselsätter för närvarande 50.000 bilarbetare. Det är tal om att i General Motors omorganisation skall 10.000 till 15.000 bilarbetare bort. Tråkigt, men nödvändigt. Företaget måste ju gå med en viss vinst.
Den canadensiska bildelstillverkaren Magna var tänkt att vara fasaden utåt. Kapitalet skulle komma från ryska Sperbank och moderna Opel med modern GM-teknik skulle ha tillverkats av GAZ i Ryssland.
General Motors ledning hade gjort ett fruktansvärt kardinalfel om man släppt iväg denna teknologi till Ryssland, som är en av världens största tillväxtmarknader för närvarande. Resultatet hade på sikt blivit att merparten tyska bilarbetare hade blivit arbetslösa till förmån för ryska, som hade gynnats istället!
Att svenska vänstervridna journalister och andra privatpersoner, visar indignation över att ett amerikanskt företag inte frivilligt släpper ifrån sig värdefull teknologi, är tyvärr bara naturligt i detta halvkommunistiska gamla rike!
FORSTER VAR INTE LOJAL MOT GENERAL MOTORS
Den 6 november är som bekant en minnesvärd dag i svensk historia, då kanonmullret dånade dovt över slagfältet vid Lützen. Samma datum kommer sannolikt att åminnas av såväl amerikansk som europeisk bilindustri!
Carl-Peter Forster är främst en tysk. Under sina år vid General Motors har han ständigt strävat emot den amerikanska ledningen. Han har på ett mycket framgångsrikt sätt försvarat och värnat om framtiden för Saab. Han har ännu mer värnat om Opel och varit beredd att flytta Saab-produktion till Tyskland.
När GM var i ekonomiska svårigheter fick man hårdhänta direktiv från Barack Obama, att sänka allt olönsamt utanför Amerika. Men den svarte presidenten i Vita Huset var inte ens född när GM förvärvade Opel för 80 år sedan! Än mindre var han direkt påläst om de regler som faktiskt gäller inom den globala bilindustrin. Eller kanske var han det och formulerade direktiven till GM, med tanke på att hela Amerika skulle sönderfalla, om GM helt enkelt bara upphörde?
För ledningen inom General Motors gällde det att skaffa sig ganska kortfristiga lån för överlevnad och rekonstruktion. Man har aldrig haft en enda tanke på att sälja Opel! Ett smart drag och ett spel för galleriet! Och det är rätt! Så måste företagsledare arbeta - hela tiden ha företagets fortlevnad för ögonen. Därmed har man också indirekt de anställdas framtida välbefinnande för ögonen - men de begriper inte . . .
Carl-Peter Forster är 55 år. Han var lovad av Magna och Sperbank, att bli högste chef för Opel och Vauxhall. Han arbetade intensivt för att förverkliga försäljningen. Inte för att det skulle rädda jobben på Opel. Inte för detta anrika gamla märkes definitiva räddning.
Nej, han skulle kröna sin egen karriär inom bilindustrin med en glittrande krona med Opel-emblem! Medan GM i Detroit arbetade för att rädda Opel inom GM-familjen, så var tydligen Carl-Peter Forster illojal mot GM genom att sträva åt exakt motsatt håll.
Därför planerade ledningen i Detroit att Forster skulle bort. Något som Forster insåg och själv tog initiativet. Dessutom med hätska uttalanden, måhända med förhoppningen att behålla tyskarnas gunst och ges förmånen att styra över en annan bilindustri?
