Som troligen alla vet började Enzo Ferrari som tävlingsförare och körde Alfa Romeo. När så bilmärket Ferrari föddes 1947 var det initialt för att finansiera tävlingsverksamheten.
Det var också utpräglade tävlingsbilar och sportvagnar som stod på programmet. I början av 50-talet kompletterades utbudet av granturismos — tvåsitsiga långfärdsbilar med påtaglig sportighet och vanligtvis med underbar utstrålning av skönhet.
Under decennier kännetecknades Ferrari av lyx, elegans och värdighet. Andra bilmärken föddes med målsättningen att överträffa Ferrari. Kanske det stundtals lyckades vad beträffar djärv design och kaxig framtoning. Kanske även i några fall vad beträffar prestanda. Men aldrig när det gällde sofistikerad aristokratisk utstrålning! Ferrari var och förblev fullblodsbilarnas härskare.
Ursprunget har aldrig lämnats, men under årens lopp har det presenterats även 2+2-sitsiga och 4-sitsiga modeller. Den senaste var den tjusiga 612 Scaglietti, men den blev inte så populär som fabriken hade hoppats.
Nu kommer Ferrari FF. Enligt mitt och många andras förmenande är skönheten borta. Men kaxigheten i formspråket är desto mer uttalat. Fabriken talar också om en revolution i märkets historia.
FYRHJULSDRIFT & FYRSITSIG = FF
När 2012 Ferrari FF presenterades den 21 januari 2011 skrevs det historia även vad beträffar modellnamnet. Det anspelar på att bilen klassas som 4-sitsig, men också att Ferrari för första gången introducerar en bil med 4-hjulsdrift.
Den konstanta fyrhjulsdriften 4RM är fabrikens egen konstruktion som man utvecklat under lång tid. Signifikativt för 4RM är att systemet bara väger 50 procent i jämförelse med alla andra liknande system. Bokstäverna RM står för den italienska benämningen ”ruote motrici”, varför beteckningen 4RM helt enkelt är en förkortning för 4-hjulsdrift.
På fabrikens reklamfilm över nya Ferrari FF demonstreras hur bilen far fram i mycket hög fart på teststräckor världen runt. Däribland norra Sverige och Finland med rejält vinterföre och snötyngda granar som inramning.
Uppenbart vill fabriken framhålla att FF är en äkta Ferrari, byggd för höga hastigheter och med 4RM har inte väglaget så särskilt stor betydelse.
NY MOTOR GER LYSANDE PRESTANDA
Fyrhjulsdriften är inte det enda tekniskt nya på FF. Under den sluttande motorhuven ruvar en helt nykonstruerad 65-graders V-12 motor på 6,26 liter. Givetvis har Ferrari antagit utmaningen i hästkraftskriget och kungör lakoniskt att effekten är 660 hk vid 8000 v/min. Så tillägger man att toppfarten är 335 km/t och att 0—100 km/t avverkas på exakt 3,7 sek.
Det är en utopi att högfartsbilar skall var så lätta som möjligt. Visst, en låg vikt befrämjar högre prestanda, men det sker på bekostnad av väghållning. FF håller således inte direkt någon fjädervikt med sina 1.790 kg tom. Men inte heller någon övervikt. Bilen är enkelt uttryckt tillräckligt tung för att ge en stabil väghållning utan att besväras av någon övervikt. Dessutom är vikten mycket välbalanserad med 53 procent på bakhjulen och 47 procent på framhjulen.
Bilen är också försedd med SCM3, som enkelt kan uttryckas som stötdämpare som styrs elektromagnetiskt. Bromsskivorna är kolfiberkeramiska av fabrikat Brembo, avsedda för att tåla extremt hårda inbromsningar i forcerad takt. Och naturligtvis fördelas drivkraften på de hjul som i varje ögonblick behöver den bäst.
EN ELAK UPPSYN GER OFTA FRI VÄG
Måtten på Ferrari FF är moderata 490,7 cm i längd, 195,3 cm i bredd och 137,9 cm i höjd. Eftersom bilen är 4-sitsig har formen blivit av en ”Shooting Break” av typ BMW Z3 eller Volvo 1800 ES. Hos Ferrari dock med lite mer svepande linjer.
Vi noterar också de skulpterade karosserisidorna med snitsigt utformade luftutsläpp i framskärmarna. Kraftigt uppskurna hjulhus som sig bör på en sportvagn, utåtviken tröskelspoiler och uppdragen höft över bakhjulen. För att ytterligare markera stilstudien har bakre sidofönstrets underkant dragits uppåt mot taklinjen.
Fronten domineras av en närmast klassisk Ferrari-grill med ett glest gallermönster. Något som har följt märket sedan begynnelsen. Nedtill flankeras grillen av gigantiska gälöppningar. Hjulhusen sticker ut kraftigt medan strålkastarna är placerade längre in mot bilens mitt och sveper vidare utefter en bra bit av framskärmarna. Det ger bilen ett säreget utseende, ja rentav en elak uppsyn! Samtidigt ger fronten intryck av ett belåtet flin. I förening skapas det visuella intrycket att ”nu kommer jag och äter upp dig”. De flesta kör nog åt sidan när den fronten dyker upp i backspegeln!
I aktern har man lyckats skapa en stor baklucka som i varje fall i mitten går djupt ner. Skärningen är inte störande eftersom den smyger sig in i försänkningar, där de runda baklamporna har placerats.
Sammanfattningsvis råder ingen tvekan om att FF bryter mot nästan allt, vad Ferrari stått för när det gäller design. Snygg eller ful är en smaksak. Kaxig, utmanande och med tydlig framtidslook torde i varje fall de flesta vara överens om.
Av: Jan-Eric C. Olfwenstam
