Efter den kommunistiska revolutionen i Cuba 1959 blev relationerna till USA mycket ansträngda. Kort därpå införde USA en ekonomisk handelsbojkott mot Cuba, med resultat att landet fick mycket svårt för både import och export. Inte bara gentemot USA, utan mot stora delar av världen.
Resultatet beträffande import av bilar blev, att några få exemplar av 1960 års modell kom till Cuba. Istället tvingades cubanerna att hålla sina 50-talare och äldre i så rullande skick som möjligt.
Svårigheten omfattade även reservdelar och det blev mycket vanligt, att man använde delar från andra bilmärken och årsmodeller för att hålla sin bil rullande.
Det är denna bild som flertalet bilentusiaster i Europa har. En del fascineras av att gatorna är fyllda med gamla amerikanare som rullar i daglig trafik. Andra rynkar på näsan över bilarnas dåliga skick. Totalbilden blev väl kanske inte bättre av landets dåliga styressätt med usel ekonomi och stor fattigdom som följd.
Men tiderna förändras och en ny vind har börjat blåsa. Det började med en lätt bris då Cuba inledde samarbete med Sovjet och ett mindre antal nya sovjetiska bilar började synas i trafiken. Men de var dyra, de var definitivt inte vackra och oftast var de mindre driftsäkra än de många år äldre amerikanska bilarna. Därför var importen blygsam och gamla bilar skrotades inte, såvida de inte skadats kraftigt i någon trafikolycka.
Efter revolutionen flydde närmare två miljoner cubaner landet, främst till USA. 1991 började turistnäringen byggas upp och i början var det mest folk från Canada, men även allt fler från Europa turistar på Cuba. År 2000 beslutade USA att lätta på restriktionerna beträffande förbudet för amerikaner att besöka Cuba. 2005 gästades Cuba av cirka två miljoner turister!
FORDONSPARKEN FÖRÄNDRAS
Med den ökade turistnäringen har Cuba blivit ett land i förändring. Fler moderna bilar har importerats, främst från Asien till förfång för sovjetiska bilar från 70-talet.
Men var då hänt med den gamla fordonsparken av amerikanska bilar? Jo, det unika har inträffat, att dessa fortsätter att användas som bruksbilar. Men samtidigt har på senare år cubanerna fått upp ögonen för dessa bilars skönhet och charm.
Resultatet har blivit bildandet av entusiastklubbar, precis som i Sverige och USA bland annat. Och då skall vi ha i åtanke att det här intresset är nyvaknat. Att man bara är i början av en trend och att det formligen vimlar av intressanta bilar som används i vardagstrafik!
Med hjälp av exilcubaner och som besöker landet i form av turister, har reservdelar börjat strömma till i allt större omfattning!
Medan de gamla amerikanska bruksbilarna fortsätter att trafikera gator och vägar, så eskalerar ett omfattande intresse för entusiastbilar, där alltså även cubanerna eftersträvar att bygga tillbaka till originalutförande!
OSANNOLIK BLANDNING AV RIS OCH ROS
Nu finns tre kategorier bilar i daglig trafik. De små och fula moderna bilarna, de gamla trotjänarna som faktiskt kan se ut precis hur som helst — och allt finare renoverade entusiastbilar, som helt naturligt används flitigt. Klimatet tillåter en sådan användning. Den nyvaknade entusiasmen främjar det och landets kultur med ömsom gamla, ömsom nyare byggnader ger en naturlig inramning.
Här finns fallfärdiga, dåligt underhållna fastigheter, stora, stolta paradhus från tiden innan kommunismen slog sina klor i Cuba, samt nybyggda moderna hus. Blandningen i infrastrukturen är precis samma som dagens cubanska bilpark.
Med över 100 bilder försöker vi spegla dagens Cuba, givetvis främst vad beträffar de amerikanska bilarna. Men kameran kan inte dölja japanbilar eller husbeståndet, så även det skymtar med på sina ställen.
Av Jan-Eric C. Olfwenstam
